Inledning
Den 6 mars 1975 skakade Saddam Hussein och shah Mohammad Reza Pahlavi hand i Alger under medling av Algeriets president Houari Boumediène. De hade just undertecknat Algeravtalet – en överenskommelse som löste Iraks och Irans gränstvist om vattenleden Shatt al-Arab. Irak avstod suveräniteten över halva vattenleden till Iran. I utbyte gick Iran med på att omedelbart stoppa allt stöd till det kurdiska upproret i Irak. Avtalet undertecknades, handslaget fotograferades och det kurdiska folket övergavs över en natt.
Algeravtalet är den mest förödande enskilda svekhandlingen i modern kurdisk historia. Iran, som hade gett Barzanis peshmerga uppskattningsvis 40 miljoner dollar om året i vapen, ammunition och tillflykt vid gränsen, drog in allt stöd inom några timmar. USA, som i hemlighet hade levererat vapen och finansiering genom CIA på Henry Kissingers order, drog sig undan utan ett ord. Iraks armé inledde ett fullskaligt fälttåg för att söka upp och förinta motståndet dagen efter undertecknandet. Över 100 000 kurdiska flyktingar flydde över gränserna. Omkring 1 400 byar jämnades med marken. Mustafa Barzani flydde i exil och dog som en bruten man i USA 1979.
Innehåll
Vad var Algeravtalet?
Algeravtalet (även kallat Algeröverenskommelsen) undertecknades den 6 mars 1975 mellan Irak och Iran efter medling av Algeriets president Houari Boumediène. Det löste den långvariga gränstvisten om vattenleden Shatt al-Arab (Arvand Rud) genom att fastställa talvegen (linjen mitt i farleden) som internationell gräns – en betydande territoriell eftergift från Irak, som tidigare hade hävdat suveränitet över hela vattenleden enligt fördraget från 1937.
I utbyte mot denna territoriella eftergift gick Iran med på att omedelbart upphöra med allt stöd till det kurdiska upproret i Irak. Shahen stängde gränsen för kurdiska stridande, stoppade vapenleveranser och drog tillbaka iranska militära rådgivare. Avtalet formaliserades genom bilaterala fördrag undertecknade den 13 juni och den 26 december 1975. För Irak var avtalets huvudsyfte att få slut på det kurdiska upproret som hotade Baathregimens maktgrepp, snarare än själva vattenleden.
Viktiga punkter
• Iran övergav det kurdiska upproret över en natt i utbyte mot territoriella eftergifter vid Shatt al-Arab – och drog in 40 miljoner dollar om året i vapen och tillflykt vid gränsen.
• USA, som i hemlighet hade beväpnat kurderna genom CIA, drog sig undan utan förvarning – Kissingers medarbetare Brent Scowcroft avfärdade det senare som ”bara småpotatis”.
• Irak inledde ett fullskaligt militärt fälttåg dagen därpå – jämnade omkring 1 400 kurdiska byar med marken och drev över 100 000 kurdiska flyktingar över gränserna till Iran och Turkiet.
• Algeravtalet visade att kurdiska strävanden kunde offras i stormaktsdiplomatin – en lärdom det kurdiska folket gång på gång tvingats dra från Sèvres till Mahabad och fram till i dag.
Snabbfakta
Avtal: Algeravtalet (Algeröverenskommelsen) Datum: 6 mars 1975 Parter: Irak (vicepresident Saddam Hussein) och Iran (shah Mohammad Reza Pahlavi) Medlare: Algeriets president Houari Boumediène Typ: Gräns- och säkerhetsavtal Huvudvillkor: Irak godtar talvegen som gräns i Shatt al-Arab; Iran stoppar allt stöd till det kurdiska upproret Irans stöd till kurderna (före avtalet): cirka 40 miljoner dollar om året i vapen, ammunition, tillflykt vid gränsen och militära rådgivare USA:s hemliga stöd: CIA tillhandahöll 900 000 pund vapen och 1 miljon dollar i finansiering via Iran Följder: Iraks armé förstör cirka 1 400 kurdiska byar; över 100 000 kurdiska flyktingar; det kurdiska upproret kollapsar Barzani: Flydde i exil; dog i USA 1979 Uppsagt: Irak sade upp avtalet den 17 september 1980, vilket utlöste Iran–Irakkriget
Historiskt sammanhang: ombud och spelpjäser
År 1974 pågick det andra irakisk-kurdiska kriget för fullt. Barzanis peshmerga, med stöd från Iran och hemligt stöd från CIA, tillfogade Iraks armé allvarliga skador. Shahen av Iran hade stått för huvuddelen av stödet – vapen, ammunition, artilleri och tillflykt vid gränsen – eftersom han ville försvaga Irak och tvinga fram territoriella eftergifter vid vattenleden Shatt al-Arab, snarare än av omsorg om kurdiskt självbestämmande.
USA hade anslutit sig till den hemliga operationen 1972 på shahens uppmaning efter Nixons besök i Teheran. CIA bidrog med ytterligare vapen och finansiering men var helt beroende av iransk logistik för leveranserna. Kissingers mål var att hålla det sovjetallierade Irak tillbaka, snarare än att säkra kurdisk frihet. Kongressens Pikekommitté avslöjade senare operationens cynism: USA avsåg aldrig att kurderna skulle vinna – bara att de skulle destabilisera Irak tillräckligt för att hålla landet sysselsatt.
Sveket: ”bara småpotatis”
I samma ögonblick som Algeravtalet undertecknades försvann Irans stöd. Shahen stängde gränsen. Vapenleveranserna stoppades. Militära rådgivare drogs tillbaka. Kurdiska stridande som hade opererat från iranskt territorium fick order att lämna landet. Barzani skickade förtvivlade meddelanden till Kissinger och vädjade om amerikansk hjälp. Kissinger svarade inte.
Iraks armé visste att hjälpen hade stoppats och inledde omedelbart en fullskalig offensiv. Omkring 1 400 kurdiska byar jämnades med marken. Över 100 000 kurdiska flyktingar flydde till Iran och Turkiet. Det kurdiska upproret, som hade hållit ut i mer än ett årtionde, kollapsade inom några veckor. Barzani, bruten och sviken, flydde i exil. Han uppges ha sagt till en journalist: ”Vi vill inte vara någons spelpjäser. Vi är ett gammalt folk. Vi vill ha vår autonomi. Vi vill ha sarbastî – frihet.” Han dog på ett sjukhus i Washington 1979.
När Kissingers medarbetare Brent Scowcroft flera år senare tillfrågades om att USA hade övergett kurderna avfärdade han hela det kurdiska upproret som ”bara småpotatis”. Pikekommitténs rapport drog slutsatsen att USA hade använt kurderna som ”ett unikt användbart redskap” – förbrukningsbara ombud vars lidande ansågs vara en godtagbar kostnad för kalla krigets strategi.
Tidslinje över viktiga händelser
1972 – Nixon besöker Teheran; shahen övertalar USA att i hemlighet stödja det kurdiska upproret via CIA.
Mars 1974 – Irak inför urvattnad autonomi; det andra irakisk-kurdiska kriget börjar.
1974–1975 – Iran ger kurdiska peshmerga vapen för cirka 40 miljoner dollar per år; CIA levererar vapen och finansiering.
6 mars 1975 – Algeravtalet undertecknas; Iran stoppar allt stöd till kurderna; USA drar sig undan.
Mars–april 1975 – Iraks armé förstör cirka 1 400 kurdiska byar; över 100 000 flyktingar flyr.
1979 – Mustafa Barzani dör i exil i USA.
17 september 1980 – Irak säger upp Algeravtalet; Iran–Irakkriget börjar.
Arv och betydelse för kurdisk historia
Algeravtalet är den kurdiska historiens definierande svek. I ett enda handslag fångar det den kurdiska erfarenhetens centrala tragedi: att stormakter använder kurderna som instrument för strategiska påtryckningar och sedan kastar dem åt sidan så snart ett bättre avtal finns att få. Mönstret – att stödja kurderna för att försvaga en rival och sedan överge dem när rivaliteten lösts – har upprepats så ofta att det blivit det kurdiska politiska livets främsta motiv.
Avtalets långsiktiga följder var katastrofala långt efter 1975. Iraks uppsägning av avtalet 1980 utlöste det åttaåriga Iran–Irakkriget, under vilket Saddam Hussein genomförde Anfalfolkmordet och den kemiska attacken i Halabja mot just den kurdiska befolkning han hade kuvat 1975. Förstörelsen som Algeravtalet möjliggjorde – de jämnade byarna, tvångsfördrivningen och Baathregimens befästa kontroll över kurdiskt territorium – lade grunden för 1980-talets fasor.
Men Algeravtalet lärde också kurderna något de aldrig skulle glömma: att aldrig förlita sig på yttre makter för sin överlevnad. När kurdisk autonomi slutligen uppnåddes 2005 berodde det på att det kurdiska folket genom årtionden av motstånd, uppoffringar och politisk uthållighet självt hade tvingat fram frågan, snarare än att en stormakt hade beviljat den. Peshmergasoldaterna som stred mot IS 2014 bar minnet av 1975 i kroppen. Det kurdiska talesättet ”inga vänner utom bergen” smiddes i Algers eld.
Vanliga frågor
Vad var Algeravtalet?
Ett gränsavtal undertecknat den 6 mars 1975 mellan Irak och Iran efter algerisk medling. Irak avstod suveräniteten över halva vattenleden Shatt al-Arab till Iran; i utbyte stoppade Iran omedelbart allt stöd till det kurdiska upproret i Irak. Avtalet ledde till det kurdiska upprorets sammanbrott och fördrivningen av över 100 000 kurdiska flyktingar.
Varför övergav USA kurderna 1975?
USA stödde kurderna i hemlighet genom CIA för att destabilisera det sovjetallierade Irak och stödja shahen av Iran, snarare än av engagemang för kurdiskt självbestämmande. När shahen slöt avtal med Irak i Alger hade USA inget självständigt intresse av fortsatt stöd till kurderna. Kissingers medarbetare Brent Scowcroft avfärdade hela händelsen som ”bara småpotatis”.
Vad hände med Algeravtalet?
Irak sade upp Algeravtalet den 17 september 1980, kort efter att den iranska revolutionen störtat shahen. Saddam hävdade att Iran inte hade respekterat avtalsvillkoren. Uppsägningen utlöste Iran–Irakkriget (1980–1988), det längsta och ett av de blodigaste krigen i Mellanösterns historia.
Referenser och vidare läsning
Foreign Affairs – Allians av och till: förbindelserna mellan USA och kurderna
Foreign Policy Research Institute – Den kurdiska kampen för autonomi
McDowall, D., Kurdernas moderna historia, I.B. Tauris, 2004.