Mellan februari och september 1988 genomförde den irakiska Baathregimen en systematisk militär kampanj mot den kurdiska befolkningen i norra Irak. Operationen, med kodnamnet Anfal efter ett kapitel i Koranen som betyder ”krigsbytet”, leddes av Ali Hassan al-Majid – känd som Kemiske Ali – och omfattade massavrättningar, attacker med kemiska vapen, tvångsförflyttningar, förstörelse av byar och påtvingade försvinnanden i en omfattning som utgjorde folkmord.
Uppskattningsvis 50 000 till 182 000 kurdiska civila dödades. Över 4 000 byar förstördes. Kemiska vapen, däribland senapsgas och nervstridsmedel, sattes in mot civilbefolkningen. Den kemiska attacken mot Halabja den 16 mars 1988 dödade mellan 3 200 och 5 000 människor på en enda dag – den största attacken med kemiska vapen mot en civilbefolkning sedan första världskriget. Anfalkampanjen förblir en av den kurdiska historiens avgörande tragedier och ett av nittonhundratalets mest dokumenterade folkmord.
Innehåll
Barzanimännens försvinnanden (1983)
De åtta Anfaloperationerna (1988)
Den kemiska attacken mot Halabja (16 mars 1988)
Omvärldens reaktioner och rättskipning
Barzanimännens försvinnanden (1983)
Anfalkampanjen uppstod inte i ett vakuum. Den föregicks av år av eskalerande våld. År 1983 begick den irakiska regimen ett av sina mest skrämmande övergrepp: massförsvinnandet av omkring 8 000 män och pojkar ur Barzanistammen. Män och pojkar från Barzanistammens områden samlades ihop av irakiska säkerhetsstyrkor, lastades på lastbilar och fördes till okända platser i södra Irak. De sågs aldrig igen. Deras öde är fortfarande obekräftat, men de antas ha avrättats och begravts i massgravar.
Barzaniförsvinnandena var en avsiktlig kollektiv bestraffning riktad mot Mustafa Barzanis familj och stam; han hade dött i exil 1979. Operationen visade Baathregimens beredskap att använda utrotning som ett redskap för politisk kontroll – ett förebud om det våld i industriell skala som skulle följa 1988.
De åtta Anfaloperationerna (1988)
Anfalkampanjen genomfördes i åtta militära operationer i följd mellan februari och september 1988, var och en riktad mot en annan del av irakiska Kurdistan. Operationerna utfördes under slutfasen av Iran–Irakkriget (1980–1988), då kurdiska peshmergastyrkor hade allierat sig med Iran mot den irakiska regimen.
Den första Anfaloperationen (februari–mars 1988) riktades mot Jafatidalen, ett PUK-fäste i provinsen Sulaymaniyah. Den andra Anfaloperationen (mars–april 1988) drabbade Qara Dagh-regionen. Den tredje Anfaloperationen (april 1988) ödelade Germianslätten – ett av de tätast befolkade kurdiska jordbruksområdena. Den fjärde Anfaloperationen (maj 1988) drabbade området kring Lilla Zab och Koya. Den femte, sjätte och sjunde Anfaloperationen (maj–augusti 1988) riktades mot Shaqlawa- och Rawanduzdalarna. Den åttonde och sista Anfaloperationen (augusti–september 1988) drabbade Badinan, ett KDP-fäste i provinsen Duhok.
Varje Anfaloperation följde samma mönster: flygbombningar (ofta med kemiska vapen), markanfall av den irakiska armén och Jashstyrkor (kurdiska kollaboratörer), hopsamling av den överlevande civilbefolkningen, åtskiljande av män och pojkar från kvinnor och barn, lastbilstransporter av fångar till uppsamlingscentraler i södra Irak och avrättningar. Tusentals män och pojkar som passerade dessa uppsamlingscentraler sågs aldrig igen.
Den kemiska attacken mot Halabja (16 mars 1988)
Det mest ökända enskilda övergreppet under Anfalkampanjen var den kemiska attacken mot staden Halabja den 16 mars 1988. Irakiska flygplan fällde kemiska stridsmedel – däribland senapsgas, sarin, tabun och nervstridsmedlet VX – över bostadskvarteren i en stad vars befolkning hade ökat till omkring 80 000 genom tvångsförflyttningen av befolkningen i de omgivande byarna.
Mellan 3 200 och 5 000 människor dödades inom några timmar. Ytterligare tusentals skadades, många med långvariga hälsoeffekter som cancer, luftvägssjukdomar och medfödda missbildningar som än i dag påverkar Halabjas befolkning. Attacken skedde sedan peshmergastyrkor med stöd av Irans revolutionsgarde kortvarigt hade intagit staden, och den irakiska regimen slog till som vedergällning.
Fotografier tagna av utländska journalister som nådde Halabja dagarna efter attacken – med gator fyllda av mäns, kvinnors och barns kroppar, stelnade i sina sista ögonblick – blev några av det sena nittonhundratalets starkaste bilder. Halabja innebar den största attacken med kemiska vapen mot en civilbefolkning sedan första världskriget och är fortfarande den mest kända symbolen för folkmordet på kurderna.
Förstörelsens omfattning
Anfalkampanjens totala omfattning är svindlande. Human Rights Watch, som genomförde den mest omfattande oberoende utredningen, uppskattade att mellan 50 000 och 100 000 kurdiska civila dödades. Kurdiska källor, särskilt Kurdistans patriotiska union (PUK), anger omkring 182 000. Över 4 000 byar och hundratals småstäder revs systematiskt, vilket utplånade århundraden av kurdiskt landsbygdsliv.
Kampanjen var mer än militär upprorsbekämpning. Som Human Rights Watch har dokumenterat utifrån beslagtagna irakiska regeringshandlingar var Anfaloperationerna utformade för att permanent förstöra det kurdiska civila livet i de berörda områdena. Baathpartiets politik syftade till att undanröja alla aspekter av kurdisk existens – politiska, sociala, biologiska, fysiska, religiösa och kulturella. Byarna utrymdes inte bara; de jämnades med marken av bulldozrar. Fruktodlingar höggs ned. Vattenkällor förgiftades. Avsikten var att göra marken obeboelig och hindra att det kurdiska landsbygdssamhället någonsin kunde återuppstå.
Omvärldens reaktioner och rättskipning
Det internationella samfundets reaktion på Anfalkampanjen under och omedelbart efter händelserna var i stor utsträckning otillräcklig. USA och andra västliga regeringar, som upprätthöll strategiska förbindelser med Irak under Iran–Irakkriget, dröjde med att fördöma attackerna. Trots rikliga belägg för användning av kemiska vapen vidtogs inga verkningsfulla internationella åtgärder förrän flera år senare.
Efter USA:s invasion av Irak 2003 tillfångatogs Ali Hassan al-Majid och andra högt uppsatta Baathföreträdare, ställdes inför Iraks högsta tribunal och dömdes för folkmord. Al-Majid avrättades 2010. Iraks högsta tribunal slog formellt fast att Anfalkampanjen utgjorde folkmord 2006. Flera länder och Europaparlamentet har också formellt erkänt Anfal som folkmord, men ett allmänt internationellt erkännande har inte uppnåtts.
Anfalkampanjen uppmärksammas årligen över hela Kurdistanregionen. Särskilt Halabja är fortfarande en stark symbol för både kurdiskt lidande och kurdisk motståndskraft. Kurdistans regionala regering har inrättat dokumentationsprojekt, arkiv med överlevandes vittnesmål och partnerskap med internationella institutioner för att bevara de historiska beläggen och öka den globala medvetenheten om folkmordet.
Tidslinje
1983 – Den irakiska regimen för bort omkring 8 000 män och pojkar ur Barzanistammen.
1987 – Ali Hassan al-Majid utses till ansvarig för norra Irak. Ramarna för Anfal upprättas.
Februari–mars 1988 – Första Anfaloperationen: Jafatidalen.
Mars–april 1988 – Andra Anfaloperationen: Qara Dagh.
16 mars 1988 – Den kemiska attacken mot Halabja. Mellan 3 200 och 5 000 civila dödas.
April 1988 – Tredje Anfaloperationen: Germian. Omfattande förstörelse av byar och deportationer.
Maj 1988 – Fjärde Anfaloperationen: Området kring Lilla Zab och Koya.
Maj–augusti 1988 – Femte, sjätte och sjunde Anfaloperationen: Shaqlawa- och Rawanduzdalarna.
Augusti–september 1988 – Åttonde Anfaloperationen: Badinan. Den sista stora operationen.
2003 – Ali Hassan al-Majid tillfångatas efter USA:s invasion av Irak.
2006 – Iraks högsta tribunal slår fast att Anfal utgjorde folkmord.
2010 – Ali Hassan al-Majid avrättas.
Vanliga frågor
Vad var Anfalkampanjen?
Anfalkampanjen var en systematisk militär operation som den irakiska Baathregimen genomförde mot den kurdiska befolkningen i norra Irak mellan februari och september 1988. Den leddes av Ali Hassan al-Majid och omfattade åtta samordnade faser av militära operationer, med flygbombningar, attacker med kemiska vapen, massavrättningar, tvångsförflyttningar och förstörelse av byar. Iraks högsta tribunal har slagit fast att det var ett folkmord.
Hur många människor dog under Anfalkampanjen?
Uppskattningarna varierar. Human Rights Watch, som genomförde den mest omfattande oberoende utredningen, uppskattade att mellan 50 000 och 100 000 kurdiska civila dödades. Kurdiska källor, särskilt PUK, anger omkring 182 000. Över 4 000 byar förstördes och hundratusentals människor fördrevs. Det exakta antalet döda blir kanske aldrig känt på grund av dödandets systematiska karaktär och förstörelsen av bevismaterial.
Vad hände i Halabja?
Den 16 mars 1988 fällde det irakiska flygvapnet kemiska vapen – däribland senapsgas, sarin, tabun och nervstridsmedlet VX – över den kurdiska staden Halabja. Mellan 3 200 och 5 000 civila dödades inom några timmar. Ytterligare tusentals drabbades av långvariga hälsoeffekter. Det var den största attacken med kemiska vapen mot en civilbefolkning sedan första världskriget och är fortfarande det mest kända enskilda övergreppet under folkmordet på kurderna.
Vem var Kemiske Ali?
Ali Hassan al-Majid, känd som Kemiske Ali, var den irakiske officer som ledde Anfalkampanjen. Han var kusin till Saddam Hussein och utsågs 1987 till ansvarig för norra Irak, med vittgående befogenheter över militära operationer och säkerhetsinsatser. Han godkände användning av kemiska vapen mot kurdiska civila och övervakade den systematiska förstörelsen av kurdiska byar. Han tillfångatogs efter USA:s invasion 2003, dömdes för folkmord av Iraks högsta tribunal och avrättades 2010.
Erkänns Anfal som ett folkmord?
Ja. Iraks högsta tribunal slog 2006 formellt fast att Anfalkampanjen utgjorde folkmord. Flera länder och Europaparlamentet har också formellt erkänt den som folkmord. Human Rights Watch dokumenterade kampanjen utförligt i sin rapport från 1993, Folkmord i Irak: Anfalkampanjen mot kurderna, som fortfarande är den mest omfattande oberoende utredningen. Ett allmänt internationellt erkännande av Anfal som folkmord har dock ännu inte uppnåtts fullt ut.
Hur reagerade omvärlden på Anfalkampanjen?
Den internationella reaktionen under Anfalkampanjen var i stor utsträckning otillräcklig. USA och andra västliga regeringar upprätthöll strategiska förbindelser med Irak under Iran–Irakkriget och dröjde med att fördöma attackerna trots tydliga belägg för användning av kemiska vapen. Verkningsfulla internationella åtgärder vidtogs först efter Gulfkriget 1991 och det följande kurdiska upproret. Fullt ansvarsutkrävande kom först efter invasionen av Irak 2003, då Anfalförövare tillfångatogs och ställdes inför rätta.
Referenser
Human Rights Watch – Folkmord i Irak: Anfalkampanjen mot kurderna (1993)
KRG-US – Halabja: Den kemiska attacken som skakade världen
Sciences Po – Anfalkampanjen 1988 i irakiska Kurdistan
McDowall, David, verket A Modern History of the Kurds, I.B. Tauris, 2004.
Hiltermann, Joost, verket A Poisonous Affair: America, Iraq, and the Gassing of Halabja, Cambridge University Press, 2007.