Inledning
Diverna är den iranska världens demoner, de monstruösa, skugglika väsen som förkroppsligar kaos, bedrägeri och förstörelse och tjänar ondskans store ande, Ahriman, i hans ändlösa krig mot ljuset. Stora som berg och fruktansvärda, mästare i trolldom och skepnadsskifte, är de de mörka motståndare mot vilka legendernas hjältar måste visa vad de går för.
Deras historia rymmer en av religionshistoriens märkligaste vändningar: diverna var en gång gudar. I det äldsta indoiranska förflutna betydde deras namn, daeva, ett lysande himmelskt väsen, och i Indien lever det än i dag som ett ord för gud. Men i den iranska världen störtade en stor reform dem, och de gamla gudarna blev demoner. Efter denna omkastning trädde de in i nationaleposet som de skräckinjagande monster som förkämpen Rostam bekämpar under sina berömda sju stordåd.
Och de dog aldrig helt. Det avestiska daeva lever vidare i de iranska språken, och på kurdiska är det dew, jätten eller det människoätande trollet i otaliga folksagor, monstret som den kloke hjälten måste överlista. Att följa diverna är att spåra en enda mörk tråd från den iranska religionens gryning genom eposets storhet till de berättelser som fortfarande berättas i kurdiska byar.
Innehåll
Debatter och missuppfattningar
Vad är diverna?
Diverna (på persiska div, på avestiska daeva) är den iranska mytologins demoner: övernaturliga väsen med väldig styrka och illvilja som tjänar ondskans ande mot den goda skapelsens ordning. Ursprungligen var daeva-väsendena gudar i den gamla indoiranska religionen, men den zoroastriska reformen demoniserade dem, och de blev lögnens och kaosets redskap. I Shahnamehs episka tradition framträder de som monstruösa, trollkunniga varelser. Den mest berömde är Mazandarans vite div, som dödas av hjälten Rostam.
Viktigaste punkterna
Diverna är demonerna i iransk mytologi, den onde anden Ahrimans skara.
Deras namn, det avestiska daeva, betydde en gång gud, före Zarathustras reform.
Ordet för gud lever med samma rot vidare i Indien som deva.
I Shahnameh är de monstruösa trollkarlar som hjältarna bekämpar.
Mazandarans vite div är den mest berömde och dödas av Rostam.
Det avestiska daeva lever vidare på kurdiska som dew, folksagornas jätte.
Fakta i korthet
Namn: Div (persiska); daeva (avestiska); dew i iranska språk, däribland kurdiska
Typ: Demoner i iransk mytologi, Ahrimans skara
Ursprung: Daeva-väsendena, en gång dyrkade som gudar, demoniserade genom Zarathustras reform
Roll: Lögnens, kaosets, trolldomens och förstörelsens redskap
Berömd div: Div-e Sepid, Mazandarans vite div
Dödad av: Rostam, i kulmen på hans sju stordåd
Listig div: Akvan Div, som slungade Rostam i havet
Tämjda av: Tahmuras Divband, kungen som band demonerna
Kurdisk form: Dew, jätten eller det människoätande trollet i kurdiska folksagor
Belägg: Avesta och Ferdowsis Shahnameh
Från gudar till demoner
Det märkligaste med diverna är att de började som gudar. Namnet kommer från ett gammalt ord, daeva, med en rot som betyder lysande eller himmelsk. Samma rot blev i Indien deva, det vanliga ordet för en gud, som fortfarande används. I de tidiga indoiranska folkens gemensamma religion var daeva-väsendena gudomliga väsen som skulle dyrkas. Men reformen som förknippas med profeten Zarathustra vände upp och ned på detta. Han förkunnade en enda högsta Gud och fördömde de gamla daeva-väsendena som falska gudar och demoner, fiender till sanning och ordning.
Det var en djupgående teologisk revolution som skapade en märklig spegelbild mellan familjens två stora grenar: i Indien förblev daeva-väsendena (deva) goda gudar, medan de i Iran blev onda demoner, ställda mot Ahura Mazda, den vise herren, och hans heliga ordning, asha. En kunglig inskrift från Perserriket, mer än två tusen år gammal, beskriver stolt förstörelsen av en plats för daeva-dyrkan. De gamla gudarna hade blivit fienden, och ordet div har sedan dess betytt demon.
Ahrimans tjänare
I den zoroastriska föreställningen om kosmos är diverna Ahrimans, den fientlige andens, skapelser och soldater i hans angrepp mot den vise herrens goda skapelse. De är redskap för druj, lögnen, den oordningens, falskhetens, sjukdomens och dödens kraft som verkar för att förstöra och fördärva världen. Där de heliga makterna för med sig sanning, hälsa och liv kommer diverna med svek, förfall och undergång.
De största bland dem är mörka spegelbilder av det goda. Mot de sju Amesha Spenta, de välgörande odödliga som omger Ahura Mazda, ställer traditionen en grupp ärkedemoner, var och en motståndare till en dygd. Främst bland dem är Akoman, vars namn betyder det onda sinnet, ställd mot Vohu Manah, det goda sinnet. I detta system är diverna både monster och själva förkroppsligandet av lasterna, de andliga fiender som varje själ också måste bekämpa inom sig.
Diverna i Shahnameh
När religionens abstrakta demoner trädde in i den episka diktningens värld, framför allt i Shahnameh av Ferdowsi, fick de kropp och skräck. Där är diverna färgstarka monster: vissa väldiga som berg, andra ungefär människolika till formen men vedervärdiga, alla med övernaturlig styrka och skickliga i svart trolldom. De kan framkalla stormar, byta skepnad och försvinna ur sikte. De är svåra att döda med enbart våld, och när de väl kuvats kan de ibland tvingas tjäna.
Den sista tanken ger upphov till en av de äldsta berättelserna. Från de första kungarnas tid berättas att Tahmuras, en tidig härskare, besegrade diverna och red på ärkedemonens rygg, vilket gav honom titeln Divband, den som binder demoner. De tillfångatagna diverna lärde honom en dyrbar hemlighet för att rädda sina liv: skrivkonsten i många skriftsystem. Även i nederlaget är demonerna förknippade med kunskap och fara, makter äldre än människan som måste bemästras snarare än bara förintas.
Mazandarans vite div
Den mest berömde av alla diver är Div-e Sepid, den vite diven, demonernas väldige hövding i Mazandaran, det vilda, dimmiga landet i norr. Han är ett väsen av monstruös storlek och makt, en mästare i trolldom och svart magi. När kung Kay Kavus överilat leder en armé för att erövra Mazandaran släpper den vite diven lös sin makt mot dem. Han frammanar ett fruktansvärt mörker och en storm av hagel, stenblock och uppryckta träd som krossar hären.
I slagets förödelse tar den vite diven kungen och hans främsta krigare till fånga, slår dem med blindhet och kastar dem i en djup fängelsehåla. Den stolta expeditionen har blivit en katastrof, och Irans kung ligger hjälplös i mörkret, i demonherrens våld. Endast en förkämpe kan ställa det till rätta, och bud går efter tidens mäktigaste hjälte.
Rostam och de sju stordåden
Hjälten är Rostam. Hans far Zal anser sig för gammal och sänder den unge Rostam till undsättning. Rostam väljer den korta, farliga vägen, omgiven av övernaturliga faror, framför den långa och trygga. Dessa prövningar är de berömda Haft Khan, de sju stordåden: han och hans trogna häst Rakhsh övervinner ett lejon, en vattenlös öken, en drake och en förrädisk trollkvinna, besegrar demonbefälhavaren Arzhang och fångar en div vid namn Olad som visar honom vägen till fiendens håla.
Till sist kommer det största provet. Rostam stiger ned i den vite divens grotta och bekämpar jätten i en desperat, blodig strid, tills han till slut dödar honom. Ur demonens kropp tar han hjärtat och blodet, som genom berättelsens magi återger den förblindade kungen och hans krigare synen. I den mest berömda bilden av alla hugger Rostam av den vite divens huvud och bär det som hjälm, trofén för den hjälte som bröt demonernas makt och befriade sin härskare.
Den listige Akvan
Alla diver strider inte med råstyrka. Under den rättvise kungen Kay Khosrow börjar en märklig, vacker vildåsna med en svart rand längs ryggen härja bland kungens hjordar. Kungen anar trolldom och sänder Rostam för att ta itu med den. Varelsen är demonen Akvan, en skepnadsskiftare som kan bli en storm eller försvinna i luften. I tre dagar jagar Rostam honom förgäves, eftersom Akvan försvinner varje gång han trängs in i ett hörn.
Till sist somnar den utmattade hjälten, och Akvan skär loss själva marken under honom och lyfter honom sovande upp i himlen. Han väcker Rostam och erbjuder honom hånfullt ett val: att slungas mot bergen eller i havet. Rostam vet att demonens sinne är förvridet och att den kommer att göra motsatsen till vad han ber om, så han vädjar om att kastas mot bergen. Akvan slungar honom därför i havet, precis som Rostam avsåg. Hjälten simmar i land, återfår sin häst och kommer tillbaka för att fånga demonen med lasso och halshugga honom. Berättelsen är ett litet mästerverk, för demonens namn för tankarna till Akoman, det onda sinnet, och historien visar hur klarsynt förnuft segrar över förvriden illvilja.
Symbolik
Diverna ger ansikte åt allt den iranska föreställningsvärlden fruktade och avvisade. De är lögnen mot sanningen, kaoset mot ordningen, sjukdomen mot hälsan, den mörka vildmarken mot den odlade jorden. De bor ofta i stormpinade berg och i det dimmiga norr bortom den civiliserade världens gränser. Att strida mot en div är att bekämpa själva oordningen, och varje hjälte som dödar en återskapar i miniatyr den stora kosmiska kampen mellan gott och ont.
Deras berättelser bär också en mer finstämd visdom. Demonerna besegras sällan med enbart styrka: Tahmuras måste bemästra dem, och Rostam besegrar Akvan med sin list snarare än med sin arm. Budskapet är att ondskan är slug och måste bemötas med både intelligens och mod, och att de värsta demonerna, de som bär lasternas namn, är dem var och en också måste övervinna inom sig. Hos diverna är det yttre monstret och den inre bristen ett.
Dew i kurdisk folktro
Diverna ingår i det gemensamma iranska arv som kurderna är arvtagare till, och ingenstans är det tydligare än i språket. Det gamla avestiska daeva lever direkt vidare på kurdiska som dew, med betydelsen jätte, människoätande troll eller monster, liksom det lever vidare som div på persiska och dew i andra iranska språk och till och med lånades in i armeniska och georgiska. Ordet profeten använde för de gamla demonerna talas fortfarande i Kurdistan i dag.
Det gäller både ordet och varelsen. I kurdiska folksagor är dew den reslige, ofta människoätande jätten som lurar i grottor och berg, samlar skatter eller fångar och övervinns genom hjältens klokhet snarare än styrka, precis samma mönster som när Rostam överlistar Akvan. Som alltid med detta arv är diverna inte enbart kurdiska, utan hela den iranska familjens gemensamma arv. Men i den kurdiska berättarkonstens dew lever den iranska världens äldsta demoner vidare i en form som kurderna med rätta kan kalla sin egen.
Debatter och missuppfattningar
Var diverna alltid onda? Nej, och detta är kärnan i deras historia. Daeva-väsendena var en gång gudar, gudomliga väsen i den gamla indoiranska religionen, och det var den zoroastriska reformen som omformade dem till demoner. Samma ord som betyder demon i Iran betyder fortfarande gud i Indien. Diverna är ingen evig monsterkategori, utan offren för en stor religiös revolution.
Är diverna samma sak som djinner? Under de islamiska århundradena blandades de båda ofta samman, och diverna tog färg av den arabiska trons djinner. Men de har skilda ursprung: diven är den iranska världens demoniserade daeva, medan djinnerna tillhör en separat arabisk tradition. De kom att dela folktro men är olika väsen.
Är diverna persiska eller kurdiska? Liksom resten av detta arv tillhör de alla iranska folk gemensamt. Deras fullaste litterära form finns i det persiska Shahnameh och de zoroastriska skrifterna, men demonen själv, dew, är lika levande i kurdisk folktro och kurdiskt språk som någon annanstans. De förstås bäst som en gemensam skatt och gemensam skräck för en hel familj av folk.
Relaterade ämnen
Ahriman: ondskans ande, vars skara diverna är
Rostam: den store hjälten som dödade den vite diven
Kay Khosrow: den rättvise kungen under vars styre Akvan förgjordes
Zahhak: ormtyrannen, ännu en ond varelse i eposet
Shahnameh: Kungaboken där diverna har en framträdande plats
Ahura Mazda: den vise herren vars ordning diverna bekämpar
Vanliga frågor
Vad är diverna?
Diverna är den iranska mytologins demoner, övernaturliga väsen med stor styrka och illvilja som tjänar den onde anden Ahriman mot den goda skapelsen. De framträder som monstruösa trollkarlar i Shahnameh och som jättar i senare folktro.
Var diverna ursprungligen demoner?
Nej. Deras namn, det avestiska daeva, betydde ursprungligen gud, och daeva-väsendena dyrkades i den gamla indoiranska religionen. Zarathustras reform demoniserade dem, så att samma ord som betyder demon i Iran fortfarande betyder gud, som deva, i Indien.
Vem är den vite diven?
Div-e Sepid, den vite diven, är den väldige hövdingen över Mazandarans demoner i Shahnameh. Som trolldomsmästare gör han kung Kay Kavus och hans armé blinda och fängslar dem, tills hjälten Rostam dödar honom i kulmen på de sju stordåden.
Hur besegrade Rostam Akvan Div?
Akvan, en demon som kunde skifta skepnad, lyfte den sovande Rostam i luften och frågade om han skulle kasta honom mot bergen eller i havet. Rostam visste att demonen skulle göra motsatsen till det han bad om och vädjade om bergen, kastades i havet, överlevde och återvände för att halshugga Akvan.
Vad är det kurdiska ordet för en div?
På kurdiska är ordet dew, med betydelsen jätte, människoätande troll eller monster, direkt härstammande från samma gamla avestiska daeva. Dew är en vanlig gestalt i kurdiska folksagor, den människoätande jätten som den kloke hjälten måste överlista.
Är diver och djinner samma sak?
Nej, även om de ofta blandades samman under den islamiska perioden. Diven är den iranska traditionens demoniserade daeva, medan djinnerna tillhör en separat arabisk tradition. Med tiden delade de mycket folktro, men de har skilda ursprung.
Referenser och vidare läsning
Div-e Sepid (den vite diven) – Wikipedia
Rostams sju stordåd – Wikipedia
Wikipediauppslaget om Akvan Div
Uppslaget om div i Encyclopaedia Iranica