Kürt tatlısı: det kurdiska bakverk vars namn Istanbul förbjöd
Kürt tatlısı (kurdiskt bakverk) görs av mjöl, smör och olja och pudras med florsocker. Det skapades av en kurdisk bagare från Bitlis vid namn Billiceli Mehmet Efendi. Ursprungligen bakade han oljiga kömbebakverk åt kurdiska arbetare på fartyg och sandpråmar i Kasımpaşa i Istanbul. Bakverket blev berömt i hela Istanbul under namnet Kürt tatlısı, kurdiskt bakverk. På 1960-talet förbjöd Istanbuls guvernör Niyazi Akı försäljningen av bakverket under dess kurdiska namn. Han ändrade namnet till ’koç tatlısı’ (vädurbakverk) med argumentet att ordet ’Kürt’ var diskriminerande. Ett bakverk förbjöds eftersom dess namn innehöll ordet kurdisk. Detta är ingen varsam utradering. Det är inte en felaktig tillskrivning på Wikipedia eller en certifiering av geografiskt ursprung som utesluter kurder. Det är en statlig tjänsteman som använder statens makt för att avlägsna ordet ’kurdisk’ ur ett bakverks namn. Av seriens fyrtiofyra artiklar är detta den mest uttryckliga handling av kulinarisk utradering som dokumenterats.
Viktiga punkter
• Ett bakverk av mjöl, smör och olja med florsocker, skapat av Billiceli Mehmet Efendi, en kurdisk bagare från Bitlis
• Såldes i hela Istanbul som ’Kürt tatlısı’ (kurdiskt bakverk), varefter namnet förbjöds på 1960-talet av Istanbuls guvernör
• Omdöpt till ’koç tatlısı’ (vädurbakverk) av guvernör Niyazi Akı; ordet ’Kürt’ förklarades diskriminerande
• Den mest uttryckliga statliga utraderingen av matkultur som dokumenteras i serien: ett regeringsdekret som avlägsnade ordet kurdisk från en maträtt
Fakta i korthet
Ursprungligt namn: Kürt Tatlısı (kurdiskt bakverk)
Omdöpt till: Koç Tatlısı (vädurbakverk) genom statligt dekret på 1960-talet
Skapare: Billiceli Mehmet Efendi, en kurdisk bagare från Bitlis
Berömd plats: Karaköy i Istanbul; såldes ursprungligen till kurdiska hamnarbetare i Kasımpaşa
En bagare, ett bakverk och ett förbud
Billiceli Mehmet Efendi kom från byn Billice i Kiğı i provinsen Bingöl, långt inne i det kurdiska Bakur. Han flyttade till Istanbul och etablerade sig i Kasımpaşa, där kurdiska migrantarbetare slet på fartyg och sandpråmar längs Gyllene hornet. Han sålde oljiga kömbebakverk, enkla, fylliga och mättande, till dessa arbetare. De kallade dem Kürt tatlısı: kurdiskt bakverk. Bakverken blev populära även utanför hamnen och spreds till butiker i hela Istanbul, särskilt i Karaköy. Pudringen med florsocker var en senare förfining. Men namnet bestod: kurdiskt bakverk. Det var en kurdisk bagare som sålde till kurdiska arbetare, och bakverket bar ordet kurdisk i sitt namn genom Turkiets mest kosmopolitiska stad.
På 1960-talet ingrep Istanbuls guvernör Niyazi Akı. Han förbjöd försäljning av bakverket under dess kurdiska namn och förklarade ordet diskriminerande. Han ersatte ’Kürt’ med ’koç’ (vädur) och döpte om bakverket till koç tatlısı. Detta ingick i en bredare politik för att undertrycka kurdisk identitet i Turkiet, samma epok då det var förbjudet att tala kurdiska offentligt, kurdisk musik förbjöds och kurdiska bynamn ersattes med turkiska. Förbudet kring bakverket var ingen isolerad handling. Det ingick i en systematisk kampanj för att sudda ut ordet kurdisk ur det turkiska offentliga livet. Ett bakverks namn ansågs farligt eftersom det erkände att kurder fanns och skapade saker.
Utraderingens hela spektrum
Denna serie har dokumenterat varje form av utradering av kurdisk mat. Aktiv omprofilering: Qehweya Kezwanê blev Menengiç Kahvesi. Geografisk tvättning: büryan kebab blev en rätt från ’sydöstra Turkiet’. Statligt införlivande: jajî blev Van Otlu Peynir. Wikipediamotsägelser: tepsî är kurdisk och irakisk på olika sidor. Missbruk av certifiering av geografiskt ursprung: Büryan registrerades för ’Siirt’ utan något kurdiskt omnämnande. Språklig utradering: kulicha försvann bakom den arabiska stavningen kleicha. Konkurrerande utradering: rihik försvann mellan turkiska och armeniska anspråk på pastırma. Och nu, med kürt tatlısı, den mest skamlösa formen av alla: ett regeringsdekret som tog bort ordet kurdisk ur ett bakverks namn och ersatte det med ’vädur’. Detta är ingen kulturell förskjutning. Det är politik.
Avslutning
En kurdisk man från Bitlis bakade bakverk i Istanbul. Kurdiska arbetare köpte dem. De kallades kurdiska bakverk. Guvernören förbjöd namnet. Bakverket överlevde. Det kurdiska namnet överlevde. Det kurdiska folket överlevde. Det är berättelsen om kürt tatlısı, och det är berättelsen om varje maträtt i serien. Man kan döpa om bakverket. Man kan döpa om kebaben. Man kan döpa om kaffet. Man kan sortera grytan under Irak, osten under Armenien och yoghurten under Grekland. Men bagaren var kurd. Receptet är kurdiskt. Händerna som formade degen var kurdiska. Och inget dekret, ingen guvernör och inget klassificeringssystem ändrar på det. Efter fyrtiofyra artiklar är detta det tydligaste beviset för att utraderingen av kurdisk mat inte är någon olyckshändelse. Den var politik. Och maten överlevde ändå.