Inledning
Mardas är en gestalt i den tidiga delen av Shahnameh, den persiska Kungaboken: en from och rättvis kung vars tragiska öde ligger vid den mörka upprinnelsen till berättelsen om tyrannen Zahhak. Han var Zahhaks gudfruktige far, förrådd genom den onde andens intriger så att hans egen fördärvade son skulle kunna lägga beslag på hans tron.
Enligt traditionen var Mardas en rättfärdig och gudfruktig härskare, en rättvisans och fromhetens man. Men hans son Zahhak, viljesvag och fördärvad, snärjdes av Ahriman, ondskans ande, som här framträder under namnet Iblis. Denne planerade sveket mot den gode kungen så att Zahhak skulle kunna ta tronen. Kontrasten mellan den fromme fadern och den fördärvade sonen och tragedin med den förrådde gode kungen står i början av den stora berättelsen om Zahhaks uppgång och tyranni.
Liksom alla gestalter i Kungaboken tillhör Mardas de iranska folkens gemensamma episka och mytologiska arv, en tradition som kurderna delar med perserna, lurerna och andra folk i den iranska världen. Att lära känna Mardas är att möta den fromme fadern som utsätts för det svek som inleder den mörka berättelsen om Zahhak, den rättvise kung vars dygd framhäver fördärvet hos sonen som skulle bli ormtyrannen.
Innehåll
Den fromme och rättvise kungen
Den onde andens sammansvärjning
Debatter och missuppfattningar
Vem är Mardas?
Mardas, ibland stavat Merdas, är en kung i den tidiga delen av Shahnameh, ihågkommen som en from och rättvis härskare och som far till tyrannen Zahhak. Enligt traditionen beskrivs han som en gudfruktig, rättfärdig och generös man, en god kung för sitt folk. Hans son Zahhak var däremot viljesvag och lätt att fördärva och snärjdes av den onde anden Ahriman, som framträder under namnet Iblis och ville använda den unge mannen som ett redskap för ondskan. För att föra Zahhak in på vägen till makten planerade den onde anden sveket mot den gode kungen Mardas, så att sonen skulle kunna lägga beslag på sin fars tron. Den fromme Mardas död, som åstadkoms genom denna sammansvärjning, är den mörka början på berättelsen om Zahhaks uppgång. Kontrasten mellan den rättfärdige fadern och den fördärvade sonen är ett av dess centrala teman. Mardas är ihågkommen som den gode kung vars förrådande inleder berättelsen om ormtyrannen.
Den fromme och rättvise kungen
Mardas framställs i traditionen som en förebild för fromhet och rättvisa, en gudfruktig kung som styrde sitt folk med rättfärdighet och generositet. Hans godhet betonas just för att ställas mot fördärvet hos hans son Zahhak.
I Firdawsis berättelse beskrivs Mardas som en gudfruktig och from härskare, en rättvis man som ägde stora rikedomar och använde dem generöst, en god kung älskad för sin rättfärdighet. Han sägs ha varit hängiven sin gudsdyrkan och sin tro, en man som levde i vördnad och gjorde gott för sitt folk. Denna betoning av Mardas fromhet och rättvisa är ett viktigt inslag i berättelsen, eftersom faderns godhet står i avsiktlig och tragisk kontrast till sonens svaghet och fördärv. Medan Mardas var rättfärdig, generös och gudfruktig var hans son Zahhak viljesvag, impulsiv och lätt att leda in i ondskan. Skildringen av Mardas som den fromme och rättvise kungen förstärker därmed tragedin och den moraliska fasan i det som följer: hur en så god far förråds av en så fördärvad son på den onde andens uppmaning. Mardas fromhet och rättvisa är måttstocken för den oförrätt som begås mot honom, den godhet som gör sveket mot honom desto fruktansvärdare. Som den fromme och rättvise kungen förkroppsligar Mardas den rättfärdiga ordning som Zahhaks uppgång skulle störta, den gode härskare vars fall öppnar vägen för det långa tyranniet. Hans dygd är central för hans betydelse, faderns godhet som framhäver sonens ondska.
Viktiga slutsatser
Mardas är en from och rättvis kung i den tidiga delen av Shahnameh.
Han är far till tyrannen Zahhak.
Hans godhet står i skarp kontrast till sonens fördärv.
Hans son Zahhak snärjdes av den onde anden Iblis.
Mardas förråddes genom den onde andens sammansvärjning.
Hans fall är den mörka början på berättelsen om Zahhaks uppgång.
Snabbfakta
Namn: Mardas (även Merdas)
Roll: From kung; Zahhaks far
Karaktär: Gudfruktig, rättvis och generös
Son: Zahhak, den blivande ormtyrannen
Motståndare: Iblis (Ahriman), den onde anden
Öde: Förrådd genom den onde andens sammansvärjning
Tema: Den fromme fadern och den fördärvade sonen
Betydelse: Zahhakberättelsens mörka upprinnelse
Sammanhang: Eposets tidiga del, före Zahhaks uppgång
Arv: Gemensam iransk episk tradition
Zahhaks far
Mardas avgörande familjeband är att han är far till Zahhak, gestalten som skulle bli eposets store ormtyrann, troninkräktaren som skulle lägga beslag på Jamshids tron och förtrycka världen i tusen år.
Enligt traditionen var Zahhak son till den fromme Mardas, men han tog inte efter sin rättfärdige far. Medan Mardas var gudfruktig och rättvis beskrivs Zahhak som viljesvag, impulsiv och utan sin fars godhet och visdom, en ung man mer upptagen av prakt och sina egna begär än av dygd. Denna skillnad mellan far och son är kärnan i förhållandet, den gode fadern och den fördärvade sonen, och det är sonens svaghet och brist på dygd som gör honom sårbar för den onde andens fördärvande inflytande. Mardas faderskap är betydelsefullt just genom denna kontrast, för berättelsen betonar att tyrannen inte kom från en ond far utan förrådde och förgjorde en god. Förhållandet mellan Mardas och Zahhak är därmed en studie i hur en son misslyckas med att ärva sin fars dygd och hur svaghet och brist på kärlek eller visdom kan öppna dörren för ondskan. Som Zahhaks far står Mardas vid början av tyrannens historia, den gode kung vars son skulle bli ormtyrannen och vars förrådande genom sonen är den första mörka gärningen i tyrannens uppgång. Mardas faderskap ramar in hela tragedin, det rättfärdiga ursprung ur vilket den stora ondskan skulle växa fram genom svek.
Den onde andens sammansvärjning
Sveket mot Mardas planerades av den onde anden Ahriman, som i denna del av berättelsen framträder under namnet Iblis och ville använda den lättförledde Zahhak som ett redskap för att föra in ondskan i världen.
Enligt traditionen kom den onde anden till den unge Zahhak i en tilltalande förklädnad, som en smickrande rådgivare, och spelade på hans svaghet och hans begär efter makt och prakt. När han hade vunnit den unge mannens förtroende och snärjt honom framhöll den onde anden att det enda hindret mellan Zahhak och tronen var hans far, den gode kungen Mardas, och uppmanade honom att undanröja detta hinder. När Zahhak tvekade inför det fruktansvärda förslaget att förråda sin egen far pressade den onde anden honom och erbjöd sig att själv utföra dådet, med den unge mannens tystnad och medverkan som enda krav. Den onde andens sammansvärjning står för Zahhaks fördärv och planeringen av det första stora sveket, Ahrimans illvilja som verkar genom sonens svaghet för att förgöra den rättfärdige fadern. Sammansvärjningen är tragedins mekanism, ondskans intriger som vänder den fördärvade sonen mot den gode fadern. Det är genom denna plan och genom Zahhaks medverkan i den som sveket mot Mardas åstadkoms. Den onde andens sammansvärjning markerar därmed hur en stor ondska träder in i världen genom Zahhaks fördärv och sveket mot hans far, de mörka intriger som inleder den långa berättelsen om tyrannens uppgång och det förtryck som skulle följa.
Sveket mot Mardas
Genom den onde andens sammansvärjning och den egna sonen Zahhaks medverkan förråddes den fromme kungen Mardas och bragtes om livet, en svår oförrätt som återges sakligt i traditionen som den första mörka gärningen i tyrannens uppgång.
Enligt traditionen förråddes den gode kungen Mardas, hängiven sin gudsdyrkan, genom den plan som den onde anden utarbetat med sonens tysta medverkan. Den rättfärdige fadern, som inte hade gjort något ont, bragtes om livet av just den son han hade uppfostrat, ett svek av det mest fruktansvärda slag, ett barn som vänder sig mot en god förälder. Traditionen återger detta svek med sorg och moraliskt allvar. Den dröjer vid gärningens fasa och orätt snarare än vid några grymma detaljer, hur en from och oskyldig far förgörs genom sin sons fördärv och den onde andens illvilja. Sveket mot Mardas är berättelsens mörka vändpunkt, den oförrätt som sätter Zahhak på tronen och öppnar vägen för hans tyranni. Det framställs som en svår synd, ett brott mot bandet mellan far och son och förgörandet av en god människa, det första av de många onda dåd som skulle följa ormtyrannens uppgång. Sveket mot Mardas står därmed som den mörka gärningen vid hela tragedins ursprung, oförrätten mot den fromme fadern som inleder den långa historien om Zahhaks ondska. Det återges sakligt som den svåra oförrätt det är, sveket mot den gode kungen som inleder tyrannens mörka tidsålder.
Tyranniets mörka början
Genom sveket mot Mardas lade hans son Zahhak beslag på tronen, och därmed började ormtyrannens långa och fruktansvärda uppgång, den mörka tidsålder som skulle förtrycka världen fram till Fariduns ankomst.
Efter att ha tagit sin fars tron genom svek föll Zahhak allt djupare under den onde andens makt. I berättelsens berömda fortsättning framträdde denne som kock och utverkade den ödesdigra ynnest hos den unge kungen som ledde till att ormar växte fram ur hans axlar, tecknet på hans monstruösa tyranni. Zahhak fortsatte med att tillskansa sig Jamshids tron och förtrycka världen i tusen år, medan han matade ormarna med de ungas hjärnor, tills han till sist störtades av Faridun, som hade manats till handling av smeden Kawa och folkets lidande. Sveket mot Mardas är det mörka frö ur vilket all denna ondska växte, den första oförrätt som förde den fördärvade sonen in på tyranniets väg. På så sätt är den fromme faderns öde förbundet med hela den stora berättelsen om Zahhak, den gode kung vars förrådande öppnade den mörka tidsåldern och vars sons ondska inte skulle upphävas förrän Faridun åstadkom befrielsen. Tyranniets mörka början, i sveket mot Mardas, ramar in berättelsens hela förlopp: det rättfärdiga ursprung som förgördes av ondskan och det långa förtryck som följde tills den rättmätiga ordningen återställdes. Mardas fall är därmed det skuggade första kapitlet i den stora berättelsen om ormtyrannen och hans slutliga störtande.
Symbolik och betydelse
Mardas förkroppsligar framför allt temat om rättfärdig dygd som förråds av fördärvet, den fromme och rättvise kungen som förgörs genom sin egen sons svaghet och ondska och den onde andens illvilja. Som den gode far som förråds av den fördärvade sonen står han för tragedin där dygden störtas av ondskan vid upprinnelsen till berättelsen om Zahhak.
Mardas förkroppsligar också kontrasten mellan nedärvd godhet och personligt fördärv, eftersom berättelsen betonar att tyrannen inte kom från en ond far utan förrådde och förgjorde en rättfärdig. Det belyser att ondskan inte uppstår som en nödvändig följd av börden utan genom viljans fördärv. Därmed står Mardas för det goda ursprung som ondskan förvrider och förgör, den rättfärdiga ordning som störtas av den onde andens illvilja genom mänsklig svaghet. Som den gestalt vars förrådande inleder berättelsen om ormtyrannen förkroppsligar Mardas också det långa tyranniets mörka början, den första oförrätt ur vilken den stora ondskan växte. I allt detta är Mardas en gestalt av verklig betydelse vid ursprunget till en av eposets centrala berättelser. Han förkroppsligar rättfärdig dygd som förråds, kontrasten mellan godhet och fördärv och tyranniets mörka början. Han är den fromme far vars förrådande inleder historien om Zahhak, den gode kung vars fall sätter den långa mörka tidsåldern i rörelse, en tid som inte skulle sluta förrän Faridun befriade världen.
Mardas och kurderna
Liksom alla gestalter i Shahnameh tillhör Mardas de iranska folkens gemensamma episka och mytologiska arv, en tradition som kurderna delar med perserna, lurerna och andra folk i den iranska världen. Den stora berättelsen om Zahhak, vid vars mörka ursprung Mardas står, är en del av dessa folks gemensamma arv.
Den större berättelsen om Zahhaks störtande, där historien om Mardas utgör den mörka inledningen, har särskild genklang i kurdisk tradition. Tyrannens nederlag genom folkets resning, förknippat med smeden Kawa och firat vid Newroz, hålls nämligen särskilt kärt bland kurderna. Berättelsen om den fromme Mardas, förrådd vid upprinnelsen till tyrannens uppgång, hör till denna större historia. Ändå är det rättvisande och korrekt att förstå Mardas själv och det större epos i vilket han förekommer som en del av det gemensamma iranska arvet snarare än som en unikt kurdisk gestalt. Som iranskt folk delar kurderna detta breda arv, där Mardas ingår, även om den större berättelsen om Zahhaks störtande har en särskild plats i kurdisk tradition. När vi presenterar Mardas presenterar vi alltså en gestalt ur det gemensamma iranska arv som kurderna, som iranskt folk, ärver tillsammans med sina grannar: den fromme fadern vid den mörka upprinnelsen till den stora berättelsen om ormtyrannen.
Debatter och missuppfattningar
Var Mardas en ond man som sin son? Nej, tvärtom. Mardas framställs som en from, rättvis och gudfruktig kung, en god människa och en rättfärdig härskare. Berättelsen ställer avsiktligt hans godhet mot svagheten och fördärvet hos hans son Zahhak och betonar att tyrannen inte kom från en ond far utan förrådde och förgjorde en god. Mardas dygd betonas just för att förstärka tragedin och den moraliska fasan i sveket mot honom och för att visa att ondskan uppstår genom viljans fördärv snarare än som en nödvändig följd av börden.
Varför kallar berättelsen den onde anden Iblis här, snarare än Ahriman? I berättelsen om Mardas och Zahhaks uppgång benämner Firdawsi ofta den onde anden Iblis, ett arabiskt namn för djävulen, snarare än det zoroastriska namnet Ahriman som används på andra håll. Namnbytet har väckt vetenskaplig diskussion, men gestalten är i grunden densamma: ondskans ande som fördärvar Zahhak och planerar sveket mot hans far. Bruket av namnet Iblis speglar hur äldre iranska och senare traditioner lagrats i eposet, men rollen är den onde andens, det godas motståndare.
Är Mardas en specifikt kurdisk gestalt? Nej. Liksom alla gestalter i Shahnameh tillhör han de iranska folkens gemensamma episka arv, en tradition som kurderna delar med perserna, lurerna och andra folk i den iranska världen, snarare än att vara en unikt kurdisk gestalt. Men den större berättelsen om Zahhaks störtande, vid vars mörka ursprung han står, har en särskild plats i kurdisk tradition genom sin förbindelse med Newroz. Som iranskt folk delar kurderna tillsammans med sina grannar detta breda arv, där Mardas ingår.
Närliggande ämnen
Zahhak: ormtyrannen, Mardas son
Ahriman: den onde ande som planerade sveket mot Mardas
Jamshid: kungen vars tron Zahhak skulle tillskansa sig
Faridun: hjälten som skulle störta Zahhak
Smeden Kawa: som reste folket mot Zahhak
Faranak: modern som räddade Faridun från Zahhak
Newroz: högtiden som förknippas med Zahhaks störtande
Shahnameh: den persiska Kungaboken, Irans stora epos
Vanliga frågor
Vem är Mardas i Shahnameh?
Mardas, ibland stavat Merdas, är en kung i den tidiga delen av Shahnameh, ihågkommen som en from och rättvis härskare och som tyrannen Zahhaks far. Han beskrivs som en gudfruktig, rättfärdig och generös man, en god kung för sitt folk. Hans son Zahhak var däremot viljesvag och fördärvad och snärjdes av den onde anden, som planerade sveket mot den gode kungen så att sonen skulle kunna lägga beslag på hans tron: den mörka början på berättelsen om Zahhak.
Hur dog Mardas?
Mardas förråddes och bragtes om livet genom en plan som den onde anden utarbetat med hans egen son Zahhaks tysta medverkan. Efter att ha fördärvat den unge Zahhak planerade den onde anden att undanröja den gode kungen så att hans son skulle kunna ta tronen. Traditionen återger sveket sakligt och dröjer vid gärningens moraliska fasa snarare än vid grymma detaljer, hur en from och oskyldig far förgörs genom sin sons fördärv.
Varför är Mardas viktig i berättelsen om Zahhak?
Mardas är viktig eftersom sveket mot honom är den mörka början på hela berättelsen om Zahhak. Hans godhet som from och rättvis kung står i avsiktlig kontrast till sonens fördärv och betonar att tyrannen inte kom från en ond far utan förrådde och förgjorde en god. Oförrätten mot Mardas sätter Zahhak på tronen och öppnar vägen för hans tusenåriga tyranni, vilket gör den fromme fadern till den tragiska upprinnelsen till historien om ormtyrannen.
Var Mardas en god kung?
Ja. Mardas framställs som en förebild för fromhet och rättvisa, en gudfruktig kung som styrde med rättfärdighet och generositet. Hans godhet betonas just för att ställas mot hans son Zahhaks svaghet och fördärv. Mardas dygd förstärker tragedin i sveket mot honom och belyser berättelsens tema att ondskan uppstår genom viljans fördärv snarare än som en nödvändig följd av börden, eftersom en så stor ondska förrådde en så god far.
Varför kallas den onde anden Iblis i denna berättelse?
I berättelsen om Mardas och Zahhaks uppgång benämner Firdawsi ofta den onde anden Iblis, ett arabiskt namn för djävulen, snarare än det zoroastriska namnet Ahriman som används på andra håll i eposet. Namnbytet har väckt vetenskaplig diskussion, men gestalten är i grunden densamma: ondskans ande som fördärvar Zahhak och planerar sveket mot hans far. Namnbruket speglar hur äldre iranska och senare traditioner lagrats i eposet.
Är Mardas en kurdisk gestalt?
Mardas tillhör de iranska folkens gemensamma episka arv, en tradition som kurderna delar med perserna, lurerna och andra folk i den iranska världen, snarare än att vara en unikt kurdisk gestalt. Men den större berättelsen om Zahhaks störtande, vid vars mörka ursprung han står, har en särskild plats i kurdisk tradition genom sin förbindelse med Newroz. Som iranskt folk delar kurderna tillsammans med sina grannar detta breda arv, där Mardas ingår.
Referenser och vidare läsning
Zahhak: en förklaring till ondskans ursprung – The Markaz Review
Legenden om Zahhak och Fereidun – IranTrawell