Safi al-Din Ardabili (1252–1334) gav Safaviyya dess namn. Hans liv, diskuterade kurdiska härkomst och helgedom skiljer sig från den senare safavidiska staten.

Cylindriskt gravtorn med turkosa plattor och angränsande tegelkupol vid Sheikh Safis helgedom i Ardabil under blå himmel
Helgedomskomplexet i Ardabil, AmirForoozan7030, 22 mars 2019. De bevarade byggnaderna utvecklades under flera århundraden. AmirForoozan7030 · 22 March 2019 · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia Commons.

En sufimästare i Ardabil, 1252–1334

Safi al-Din Ishaq Ardabili var sufilärare i nordvästiranska Ardabil. Reşat Öngören daterar födelsen till 1252. Han studerade hos Ibrahim Zahid Gilani, gifte sig med dottern Bibi Fatima och fortsatte den andliga linjen efter lärarens död 1301. Hans centrum lockade redan tidigare anhängare och ilkhanidiskt stöd. Han dog den 12 september 1334 och efterträddes av sonen Sadr al-Din Musa. [1] Institutionen var en orden; monarkin kom generationer senare.

Kurdiska förfäder i källorna

Rudi Matthee beskriver i Iranica familjen som persisk med kurdiska förfäder. Öngören knyter argumentet till Firuzshah Zarrinkulah och beteckningen al-Sinjani al-Kurdi i Safvat al-safa, jämte andra tolkningar. [1] [2] Kurdisk härkomst ingår därmed i forskningsdiskussionen. Ett diktspråk, Ardabils kulturmiljö och modern nationell identitet är skilda frågor. En biografisk etikett utan belägg besvarar dem inte samtidigt.

Safvat al-safa och släkttavlorna

Öngören anger Ibn Bazzaz Safvat al-safa, beställd av Safis son efter hans död, som huvudkälla men noterar olika genealogier i handskrifterna. [1] Kazuo Morimotos publicerade sammanfattning av artikeln från 2010 identifierar en musavidisk släkttavla från tredje fjärdedelen av 1400-talet. Anspråket cirkulerade före staten 1501. [3] Dokumentet daterar ett anspråk utan att bevisa varje släktled. Handskriftshistoria och senare politisk användning behöver undersökas var för sig.

Från sunnitisk orden till shiitisk stat

Safaviyyas tidiga miljö var sunnitisk. Öngören följer den politiska och militanta vändningen under Junayd, sedan Haydar och Qizilbash med röda huvudbonader. Ismail grundade staten i Tabriz 1501 och antog tolvshia som officiell trosriktning. [4] Detta var förändringar över generationer, inte Safis egen politik. Öngören beskriver också åminnelsen genom gudsnamn från Zahid Gilani. Religiöst ledarskap, anhängare, allianser och militär styrka förklarar tillsammans vägen till dynastin.

Helgedomen: arkitektur och minne

Ardabils khanegah- och helgedomskomplex blev UNESCO-världsarv 2010. Byggnader och dekor visar utveckling från 1300- till 1700-talet. UNESCO beskriver religiösa, utbildande och välgörande funktioner, gravar och en väg med sufisk symbolik. [5] Platsen dokumenterar ordens institutionella och konstnärliga efterliv. Senare monument ska dateras var för sig, inte alla föras till Safis livstid. Fotot visar byggnadsarvet, inget samtida porträtt.

Källor och vidare läsning

  1. Reşat Öngören, Safiyyüddîn-i Erdebîlî, TDV İslâm Ansiklopedisi, 2008; biography and manuscript discussions.
  2. Rudi Matthee, Safavid Dynasty, Encyclopaedia Iranica, 2008, updated 2017; introductory discussion of family ancestry.
  3. Kazuo Morimoto, The Earliest ʿAlid Genealogy for the Safavids, Iranian Studies 43/4 (2010), pp. 447–469; published abstract consulted.
  4. Reşat Öngören, Safeviyye, TDV İslâm Ansiklopedisi, 2008; institutional history and ritual practice.
  5. UNESCO World Heritage Centre, Sheikh Safi al-din Khānegāh and Shrine Ensemble in Ardabil, property 1345; inscription and architectural history.
  6. AmirForoozan7030, Sheikh Safi Al din Tomb, 22 March 2019, Wikimedia Commons, CC BY-SA 4.0.