Det kaldeiska folkets dagliga kamp
Alltför länge har det kaldeiska folket tystats, utplånats och assimilerats. Medan världen hör ett ändlöst oväsen från självutnämnda ”assyriska” aktivister ligger den verkliga berättelsen om Mesopotamiens inhemska kristna — kaldéerna — begravd under ett berg av propaganda, historieförfalskning och regelrätt identitetsstöld.
I Irak, Syrien och diasporan har vi uthärdat folkmord, fördrivning och riktad förföljelse. Våra byar förstördes, våra präster mördades, vår uråldriga arameiska liturgi hånades och undertrycktes. Ändå möter vi även i ”trygga” länder som USA, Australien och Europa en annan sorts utplåning. Kaldeiska barn får höra i söndagsskolan och på föreningscentren att de egentligen är ”assyrier”. Kaldeiska biskopar som vågar bekräfta vårt särskilda namn stämplas som ”splittrande” eller ”förrädare”. Våra skolor, klubbar och kulturorganisationer pressas — ibland aggressivt — att släppa ”kaldeisk” och anta paraplybeteckningen ”assyrisk”.
Assyriska assimileringstaktiker: att utplåna den kaldeiska identiteten
Detta är inte enighet. Detta är assimilering. Assyrier hävdar ständigt att kaldéer är ”samma folk”, att vår katolska tro är den enda skillnaden och att varje insisterande på en kaldeisk identitet är en ”kolonial uppfinning”. De översvämmar sociala medier och kallar varje kaldé som hävdar vårt namn för ”förrädare”, ”sionistisk agent” eller något värre. Assyriska organisationer dominerar finansiering, medier och politiskt påverkansarbete. De kräver att kaldeiska kyrkor hissar den assyriska flaggan. De pressar kaldeiska politiker att kandidera på ”assyriska” listor.
Pressen fortsätter dagligen. Detta är assimilering enligt skolboken: utplåna namnet, utplåna historien, utplåna det särskilda folket. Om vi verkligen var ”samma” skulle de inte behöva mobba oss till att acceptera deras beteckning.
Britternas skapande av moderna assyrier
Ironin är kvävande. Den moderna ”assyriska” identiteten är själv den koloniala uppfinningen.
Här är det historiska faktum de inte vill att du säger högt: britterna skapade de moderna assyrierna. Under det 19:e och början av det 20:e århundradet började brittiska missionärer, diplomater och arkeologer verksamma i det osmanska Irak och senare Mandatirak att klumpa ihop alla arameisktalande kristna i regionen under den enda beteckningen ”assyrisk”. De gjorde detta av politiska och arkeologiska skäl — de romantiserade Nineves ruiner och försökte skapa en praktisk ”kristen buffert” i Mellanöstern. Nestorianerna i Österns kyrka, de syrisk-ortodoxa och till och med vissa kaldéer fick plötsligt den nya beteckningen ”assyrier” i brittiska rapporter, folkräkningar och Nationernas förbunds dokument. Detta var ingen organisk utveckling. Det var administrativ bekvämlighet. Före britterna identifierade sig dessa grupper främst genom sina kyrkor: kaldeisk-katolska kyrkan, Österns kyrka, syrisk-ortodoxa kyrkan.
Ingen assyrisk kontinuitet — ett avbrott på 2 000 år
Det finns ingen assyrisk kontinuitet. Ingen. Det antika assyriska riket hade försvunnit över 2 000 år tidigare. Det fanns ingen levande kulturell, språklig eller politisk kontinuitet. Akkadiskan var ett dött språk. Rikets gudar, kungar och imperieidentitet var sedan länge borta. Det som överlevde var arameisktalande kristendom — och i detta kristna folk ingick kaldéerna.
Namnet ”assyrisk” dammades av och applicerades som ett nytt lager färg av västerlänningar under 1800-talet. Det var ett nationalistiskt projekt som senare förstärktes av vissa samhällsledare som sökte politiskt inflytande. Det är inte samma sak som obruten etnisk kontinuitet. Det är en väckelserörelse — en konstruerad identitet.
DNA-belägg: kaldéer står närmast de forntida assyrierna
Och de genetiska beläggen? De krossar hela deras berättelse. Flera DNA-studier har visat att kaldeiska befolkningar i Irak bär de genetiska markörer som ligger närmast de forntida invånarna i norra Mesopotamien — just de människor som de forntida assyrierna härskade över. Oberoende genetisk forskning grupperar konsekvent kaldeiska prover som den närmaste levande länken till den förislamiska mesopotamiska kristna befolkningen. Samtidigt gör den bredare beteckningen ”assyrisk” ofta bilden mindre tydlig genom att blanda in grupper vars självidentifikation är nyare och mer politiskt motiverad. Vetenskapen säger det som många kaldéer alltid har känt ända in i märgen: vi är de direkta ättlingarna. Inte de som har fått den nya beteckningen ”assyrier”.
Varför kaldéer vägrar att utplånas
Kaldéer begär inte överlägsenhet. Vi begär samma rätt som varje annat folk på jorden tar för given: att benämna oss själva. Vi är kaldéerna — Mesopotamiens katolska kristna, arvtagare till den uråldriga kyrka som frambringade Peshittabibeln och bevarade arameiskan. Vi har vår egen patriark, vår egen liturgi, våra egna martyrer och vår egen genetiska och kulturella kontinuitet. Vi låter oss inte längre utplånas för någon annans nationalistiska fantasi.
Britterna kan ha skapat den moderna ”assyriska” kategorin på papperet, men bara vi kaldéer kan avgöra om vi ska låta den uppsluka oss. Vi väljer nej. Vi väljer kaldeiskt.
Detta är yttrandefrihet. Detta är sanning. Och den kommer inte att tystas.