Al-Adils son höll Mayyafariqin under första hälften av 1200-talet. Mynt, upproret mot al-Ashraf och seldjukiska förhandlingar visar maktens skiftande gränser.

Moderna hus, träd och en smal vit minaret i Silvan med stora torra klippiga höjder bakom
Silvan/Farqîn, historiska Mayyafariqin; Dûrzan cîrano, 23 juni 2010. Modern geografisk kontext, inte identifiering av palats eller rekonstruktion av medeltida stadsbild. © Dûrzan cîrano · Wikimedia Commons · CC BY-SA 3.0. Reused at web resolution without creative changes.

En furste i en äldre stad

Al-Muzaffar Shihab al-Din Ghazi var al-Adils son och al-Ashraf Musas bror. Dalmiş placerar honom i förvaltningen av Akhlat och Mayyafariqin under al-Ashraf. [1] Mayyafariqin är dagens Silvan på vägen Diyarbakir–Bitlis. Savran beskriver äldre marwanidisk huvudstad och skiftande härskare. [2] Ayyubiderna grundade inte staden.

Flera namn på samma mynt

Dalmiş studerar fyra exempel från Ghazis förvaltning i Akhlat daterade 618 AH/1221–1222. De nämner Ghazi och al-Ashraf samt kalifen al-Nasir och al-Kamil Muhammad på andra sidan. [1] Det visar politiska relationer, inte nödvändigtvis full självständighet. Verksamheten fortsatte efter faderns död 1218 och kan inte begränsas till dennes livstid.

Uppror och förlust av Akhlat

Kaya förklarar att al-Muazzam Isa uppmuntrade Ghazi mot al-Ashraf. När denne marscherade mot Akhlat angrep Kokburi Mosul och al-Muazzam förberedde intåg i Jazira. Förväntad hjälp tryggade inte Ghazi. År 621 AH/1224 överlämnade han Akhlat; al-Ashraf tog övriga områden utom Mayyafariqin. [3] Det var stor maktförlust. Släktskap garanterade inte samarbete eller bestående gränser.

Kopparmyntens kronologi

Album samlar kopparfals under typ 860: Akhlat 618 AH, Mayyafariqin 618–641 AH. Årtal är sällan läsliga och följden av minst sju typer är okänd. [4] Katalogen identifierar myntorter och utgåvor, inte årliga finanser. Myntprägling ensam bevisar inte ständig välmåga, effektiv förvaltning eller allas stöd.

Seldjuker och mongoliskt tryck

Savran beskriver seldjukiskt fälttåg 639 AH/1241. Under ökat mongoliskt tryck medlade kalifen. Ghazi sände stadens domare med beskickning till Kaykhusraw II och erbjöd erkännande av överhöghet; avtal avslutade belägringen. Mongoliska krav på underkastelse och rivna murar fick undvikande svar. [2] Det är andra händelser än den senare mongoliska belägring hans efterträdare mötte.

Lärdom och nästa generation

Khogali-Wahbi räknar honom bland Ibn Arabis elever och daterar döden till 642 AH/1244. [5] Det ger namngiven lärdomskontakt utan påhittad barndomsutbildning. Album anger sonen al-Kamil Muhammad från 642 AH/1244. [4] Han är en annan person än Ghazis bror al-Kamil i Egypten. Föregående rubrik trycker 1242 bredvid 642 AH; den motsägande omräkningen är inget säkert dödsår.

Källor och vidare läsning

  1. Emin Dalmiş, Eyyûbîlerin Ahlat Dönemi Sikkeleri, Ortaçağ Araştırmaları Dergisi 4.2 (2021), p. 215. DOI: 10.48120/oad.1006271.
  2. Ahmet Savran, Meyyâfârikīn, TDV İslâm Ansiklopedisi 29 (2004), pp. 511–512; regional history and the Seljuk siege.
  3. Önder Kaya, el-Melikü’l-Eşref, Mûsâ, TDV İslâm Ansiklopedisi 29 (2004), pp. 64–66; Ghazi’s rebellion and 1224 settlement.
  4. Stephen Album, Checklist of Islamic Coins, third edition (2011), p. 109, type 860; author’s free research edition distributed in 2020.
  5. Affaf Khogali-Wahbi, Hadith and Sufism in Damascus, 627/1230–728/1328, King’s College London PhD (1994), p. 43, section 2.1.9.
  6. Dûrzan cîrano, Farqîn, 23 June 2010; Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0.