Inledning
I mars 1991, efter Gulfkriget, reste sig Iraks kurdiska folk mot Saddam Husseins regim i det största folkliga upproret i kurdisk historia. Inom några dagar befriade kurdiska peshmergasoldater och civila kämpar Sulaymaniyah, Erbil, Duhok och kortvarigt Kirkuk. För ett flyktigt ögonblick verkade den kurdiska friheten vara inom räckhåll. Sedan krossade Saddams republikanska garde upproret med förödande kraft med hjälp av attackhelikoptrar som villkoren för vapenvilan oförklarligt nog hade tillåtit. Över 1,5 miljoner kurder flydde till bergen längs Turkiets och Irans gränser i en av det 20:e århundradets största flyktingkriser.
Det som följde var en rad förhandlingar och internationella ingripanden som i grunden skulle förändra kurdernas ställning i Irak. FN:s säkerhetsråds resolution 688 (5 april 1991) krävde ett slut på Iraks förtryck av kurderna. Operation Provide Comfort upprättade en skyddszon och en flygförbudszon norr om den 36:e breddgraden. Kurdistanfronten förhandlade med Bagdad om självstyre, men samtalen bröt samman i mars 1992. I tomrummet höll kurderna egna parlamentsval den 19 maj 1992, de första fria valen i kurdisk historia, och bildade Kurdistans regionala regering (KRG). Ur katastrofen byggde kurderna grunden för det självstyre som består än i dag.
Innehåll
Vad var förhandlingarna om självstyre 1991?
Skyddszonen och flygförbudszonen
Vad var förhandlingarna om självstyre 1991?
Efter marsupprorets sammanbrott 1991 och upprättandet av den internationella skyddszonen inledde Kurdistanfronten förhandlingar med Saddam Husseins regering om kurdiskt självstyre. Fronten var en allians av kurdiska politiska partier ledd av Masoud Barzanis KDP och Jalal Talabanis PUK. Förhandlingarna pågick under hela 1991 och in i början av 1992 och var det senaste försöket att säkra kurdiskt självstyre inom Irak genom dialog med Bagdad.
Förhandlingarna fördes under omöjliga förhållanden. Saddams regim hade just försökt begå folkmord på det kurdiska folket. Anfalkampanjen 1988 hade dödat uppskattningsvis 50 000–180 000 kurder, och kemvapenanfallet mot Halabja hade chockat världen. Den USA-ledda koalitionen hade i praktiken sagt till de kurdiska ledarna att ’göra upp med Saddam’, samma regering som hade gasat deras folk tre år tidigare. Föga förvånande bröt samtalen samman i mars 1992 när Bagdad vägrade ge ett meningsfullt självstyre eller ta itu med Kirkuk.
Viktiga punkter
• Upproret 1991 var historiens största kurdiska revolt. Kurdiska kämpar befriade kortvarigt större delen av irakiska Kurdistan, inklusive Kirkuk, innan de krossades av Saddams republikanska garde.
• FN:s säkerhetsråds resolution 688 och Operation Provide Comfort skapade skyddszonen och flygförbudszonen som blev grunden för kurdiskt självstyre, det mest betydelsefulla internationella skydd kurderna någonsin hade fått.
• Förhandlingarna om självstyre med Bagdad bröt samman i mars 1992, förutsägbart eftersom kurderna ombads förhandla med en regim som hade begått folkmord mot dem.
• Förhandlingarnas misslyckande fick kurderna att hålla egna val den 19 maj 1992 och bilda Kurdistans regionala regering (KRG), historiens första demokratiska kurdiska regering.
Fakta i korthet
Händelse: Irakisk-kurdiska förhandlingar om självstyre (1991–1992) Sammanhang: Det kurdiska upproret 1991 (mars–april 1991); följderna av Gulfkriget Kurdiska parter: Kurdistanfronten (KDP under Masoud Barzani; PUK under Jalal Talabani) Irakisk regering: Saddam Husseins baathistiska regim FN-resolution: Säkerhetsrådets resolution 688 (5 april 1991) – krävde slut på förtrycket av kurderna Skyddszon: Operation Provide Comfort (17 april 1991); flygförbudszon norr om den 36:e breddgraden Samförståndsavtal mellan FN och Irak: Samförståndsavtal (18 april 1991) – humanitärt tillträde Förhandlingarnas sammanbrott: Mars 1992 Kurdiska val: 19 maj 1992 – de första fria kurdiska parlamentsvalen KRG bildas: Juli 1992 Flyktingar: Över 1,5 miljoner kurder flydde till de turkiska och iranska gränserna
Upproret 1991: från befrielse till katastrof
I februari 1991 slog den USA-ledda koalitionen sönder Saddam Husseins militär i Operation Desert Storm. President George H.W. Bush hade uppmanat Iraks folk att resa sig och störta sin diktator. Kurderna besvarade uppmaningen. Från Raniya den 5 mars 1991 spred sig upproret som en löpeld över irakiska Kurdistan. Inom några veckor hade peshmergasoldater och beväpnade civila befriat Sulaymaniyah, Erbil, Duhok och, kortvarigt, Kirkuk.
Men det amerikanska stöd som kurderna hade väntat sig kom aldrig. Villkoren för vapenvilan som general Schwarzkopf hade förhandlat fram tillät Irak att flyga militärhelikoptrar, ett katastrofalt förbiseende. Saddam satte in attackhelikoptrar och det republikanska gardets pansardivisioner mot de lätt beväpnade kurdiska kämparna. Upproret krossades med våldsam brutalitet. Av rädsla för ännu ett Anfal, ännu ett Halabja, flydde över 1,5 miljoner kurder till bergen i en massflykt som chockade världen.
Skyddszonen, flygförbudszonen och KRG:s födelse
Den humanitära katastrofens omfattning tvingade fram internationella åtgärder. Den 5 april 1991 antog FN:s säkerhetsråd resolution 688 och krävde att Irak skulle upphöra med förtrycket av den kurdiska befolkningen. Den 17 april inledde USA, Storbritannien och Frankrike Operation Provide Comfort och upprättade en skyddszon inne i irakiska Kurdistan och en flygförbudszon norr om den 36:e breddgraden. Över 7 000 ton humanitär hjälp levererades. I juli hade de flesta kurdiska flyktingar återvänt från bergen.
Under flygförbudszonens skydd tog peshmergastyrkor stegvis kontroll över kurdiska områden utanför den ursprungliga skyddszonen. I oktober 1991 hade irakiska markstyrkor dragit sig tillbaka från de tre norra provinserna Duhok, Erbil och Sulaymaniyah. Kurdistanfronten förhandlade med Bagdad, men samtalen bröt samman i mars 1992. Saddam ville inte ge verkligt självstyre, och kurderna ville inte acceptera ett skenavtal från en regim som hade gasat deras barn.
När förhandlingarna hade strandat fattade Kurdistanfronten ett historiskt beslut: den skulle hålla egna val. Den 19 maj 1992 hölls de första fria parlamentsvalen i kurdisk historia i de tre provinserna. Kurdistans regionala regering bildades formellt i juli 1992. Den var ofullkomlig, hade otillräckliga resurser och skulle snart slitas sönder av inbördeskriget mellan KDP och PUK, men den var verklig. För första gången sedan Mahabadrepubliken 1946 styrde kurderna sig själva.
Viktiga händelser i tidsordning
Februari 1991 – Operation Desert Storm; koalitionsstyrkor befriar Kuwait och slår sönder Iraks militär.
5 mars 1991 – Det kurdiska upproret börjar i Raniya och sprider sig över irakiska Kurdistan.
Slutet av mars 1991 – Saddams republikanska garde krossar upproret; över 1,5 miljoner kurder flyr till bergen.
5 april 1991 – FN:s säkerhetsråds resolution 688 kräver ett slut på Iraks förtryck av kurderna.
17 april 1991 – Operation Provide Comfort börjar; en skyddszon och en flygförbudszon upprättas.
18 april 1991 – Samförståndsavtalet mellan FN och Irak undertecknas; humanitärt tillträde till kurdiska områden.
Oktober 1991 – Irakiska markstyrkor drar sig tillbaka från tre norra provinser; kurderna får faktisk kontroll.
Mars 1992 – Förhandlingarna om självstyre med Bagdad bryter samman.
19 maj 1992 – De första fria kurdiska parlamentsvalen; Kurdistans regionala regering bildas.
Eftermäle och betydelse för kurdisk historia
Förhandlingarna 1991 och deras följder utgör vändpunkten i kurdisk historia. För första gången ingrep det internationella samfundet för att skydda det kurdiska folket från en suverän stats våld. Flygförbudszonen, som skulle bestå i tolv år fram till invasionen 2003, skapade det säkerhetsskydd som möjliggjorde kurdiskt självstyre. KRG, som föddes 1992, skulle till sist skrivas in i Iraks författning 2005 som landets enda lagstadgade självstyrande region.
Misslyckandet i förhandlingarna med Bagdad var paradoxalt nog det bästa som kunde ha hänt den kurdiska saken. Om kurderna hade accepterat ännu en överenskommelse om självstyre med Saddam, som 1970, skulle den nästan säkert ha svikits igen. I stället tvingade samtalens sammanbrott kurderna att bygga egna institutioner, hålla egna val och skapa en egen regering. För första gången var kurdiskt självstyre något kurderna byggde själva snarare än en eftergift från Bagdad.
Upproret 1991 frambringade också det politiska ledarskap som skulle vägleda det kurdiska folket under de följande tre årtiondena. Masoud Barzani och Jalal Talabani, som senare skulle bli Kurdistanregionens respektive Iraks president, trädde efter upproret fram som den kurdiska politikens dominerande gestalter. De institutioner de byggde, hur ofullkomliga de än var, visade att kurdiskt självstyre var både möjligt och hållbart.
Vanliga frågor
Vad hände under det kurdiska upproret 1991?
I mars 1991, efter Gulfkriget, reste sig det kurdiska folket mot Saddam Hussein över hela irakiska Kurdistan. Det befriade kortvarigt viktiga städer, däribland Kirkuk, men upproret krossades av Saddams republikanska garde med attackhelikoptrar. Över 1,5 miljoner kurder flydde till bergen, vilket ledde till internationellt ingripande.
Varför misslyckades förhandlingarna om självstyre?
Kurdistanfronten förhandlade med Bagdad från 1991 till början av 1992, men samtalen bröt samman eftersom Saddam vägrade ge ett meningsfullt självstyre eller ta itu med Kirkuks ställning. Kurderna ombads förhandla med en regim som hade begått folkmord mot dem och redan brutit varje tidigare avtal om självstyre.
Hur började Kurdistans regionala regering?
Efter förhandlingarnas sammanbrott med Bagdad höll Kurdistanfronten de första fria kurdiska parlamentsvalen den 19 maj 1992. Kurdistans regionala regering (KRG) bildades formellt i juli 1992 under den USA-ledda flygförbudszonens skydd. Det var historiens första demokratiska kurdiska regering.
Källor och vidare läsning
Wikipedia – Operation Provide Comfort
MERIP – En statslöshetens republik: kurdiskt självstyre under 1990-talet
ADST – Iraks kurder, Operation Provide Comfort och den irakiska oppositionens födelse
McDowall, D., verket A Modern History of the Kurds, I.B. Tauris, 2004.