Izz al-Din Shir, även Êzdînşêr, styrde kring Van, Vostan och Hakkari under sent 1300-tal och tidigt 1400-tal. Källorna komplicerar berättelsen om en ensam grundare.

Tatvan vid Vansjön med böjd strand, järnvägsspår och bergssluttningar, fotograferat från Nemrut
Vansjön vid Tatvan, hösten 2007, Evgeny Genkin. Modern bild av den vidare sjöregionen, inte emirens bostad eller en medeltida scen. Evgeny Genkin / Wikimedia Commons · CC BY 2.5.

Makt i ett äldre landskap

Hakkari betecknade en region och folkgrupper med andra gränser än dagens provins. Sinclair ser ett etablerat furstendöme redan på 1340-talet. [1] Khachatrian varnar för sammanblandning av härskare med samma namn. [2] Att befästa makt betyder inte att ensam grunda en oförändrad stat som bestod till 1800-talet. Van, Vostan, dagens Gevaş, och Julamerk, dagens Hakkari, var skilda centrum.

Timur: motstånd och erkännande

Sinclair daterar erövringen av Vans citadell till 1387 och beskriver underkastelse, frigivning och återupprättad makt genom ett diplom. Emiren återtog Vostan från en bror 1392. [1] Det bevisar inget brodermord. Provinsens historia daterar mötet med Timur till 1386. [3] Skillnaden bör synas; ingen version visar obruten suveränitet.

Allianserna växlade

Enligt Sinclair besökte han Qara Yusuf i Tabriz i januari 1410, medlade med Shirvans härskare och stred på Qara Yusufs sida i augusti. År 1421 förnyade Shah Rukh i Karabach Timurs diplom. [1] Samarbete med turkmenska härskare och erkännande av timuridiskt övervälde ingick i politiken. Senare osmansk-safavidiska konflikter förklarar inte hela hans tidigare bana.

Härkomst och religiösa relationer

Khachatrian diskuterar Tovma Metsopetsis förbindelse mellan Êzdînşêr och Senekerims familj, av vissa tolkad som mödernehärkomst från Artsruni. Det är ingen fullständigt styrkt stamtavla. Han behandlar också katholikos Zakarias död i Vostan 1393 och emirens inblandning. [2] Det motsäger en enkel toleransbild, men krönikörens religiösa språk dömer inte ett helt folk.

Byggnader och namnar

Kulturinventariet daterar Halime Hatuns grav i Gevaş till 1335 och anger byggherren Melik İzettin Şir. [4] Det bevisar inte att denne var den senare emirens far. Provinshistorien skiljer äldre namnar åt och tillskriver medresen vid moskén en senare Izz al-Din Shir II, dödad 1491. [3] Inskrifter, datum och byggnadsfaser måste hållas isär.

Död och omstridd succession

Provinsens berättelse daterar hans död till 1423 och beskriver hur sonen Muhammad senare dödades av Iskandar. [3] Sinclair placerar Muhammads förgiftning under eller före fälttåget 1423 och Vans erövring 1425. [1] Kolofoner, inskrifter och krönikor belyser olika saker. Att tillskriva emiren en allmän blomstring för kurdisk litteratur kräver ytterligare belägg.

Källor och vidare läsning

  1. Thomas Alexander Sinclair, The Government of the Van Region under the Kara Koyunlu, PhD thesis, University of Birmingham (1993), vol. 1, pp. 177–180, 186–191.
  2. Alexander Khachatrian, Mîrektiya Hekkariyê ya Kurdan, translated by Mehmet Şirin Filiz, Nubihar Akademi 4(11) (2019), pp. 127–142; translation of the 2003 study, especially pp. 128–133.
  3. Hakkari Provincial Directorate of Culture and Tourism, Hakkari Beyleri ve Beylerin Kökeni: regional dynastic account; chronology differs from Sinclair.
  4. Turkish Ministry of Culture and Tourism, Gevaş Halime Hatun Kümbeti, monument inventory no. 3: patron, 1335 date and inscription summary.