Tushrattas son Shattiwaza återfick kungamakten med hettitiskt stöd på 1300-talet f.Kr. Fördragsberättelser förenar flykt, äktenskap och gränser med ett återupprättat men minskat rike.
Återupprättad på villkor
Shattiwaza var Tushrattas son och fick Suppiluliuma I:s stöd efter en dynastisk kris. Hans tid är senare delen av 1300-talet f.Kr.; exakt tillträdesdag och full regeringshistoria saknas. Avtalet återupprättade hans kungamakt bunden till Hatti. [1] Ett minskat rike uppstod efter förlusten av tidigare imperiemakt, ingen enkel fortsättning på full självständighet. [5]
Två fragmentariska berättelser
Hethitologie Portal skiljer CTH 51, Suppiluliumas fördrag med Shattiwaza, från CTH 52, Shattiwazas motsvarande berättelse. Båda har akkadiska och hettitiska textvittnen; konkordansen redovisar fragment och sammanfogningar. [2] Luckenbills översättning från 1921 använder Mattiuaza. Han betecknar uttryckligen läsningarna som preliminära och markerar rekonstruktioner och osäkerhet. [1] Antik redogörelse och modern återställning måste hållas isär.
Flykt och skydd
Shattiwaza anklagar Shuttarna, Artatamas son, för att ha förstört kungliga rikedomar och gynnat Assyrien. Det är en tronpretendents anklagelser. Han berättar om flykt och ankomst till Suppiluliuma med tre vagnar och få följeslagare. Kungen tar emot honom och lovar återupprättande. [1] Räddning och beroende legitimerar tillsammans prinsens ställning utan att avslöja barndom eller privata tankar.
Äktenskap och gränser
En hettitisk prinsessa skulle vara drottning och hennes barn med Shattiwaza få arvsrätt. Andra hustrur fick inte tränga undan henne. Fälttågsberättelsen förbinder prinsen med Piyassili av Carchemish mot Irrite. Eufratområden reserverades för Piyassili. [1] [3] Släktskap, våld och gränser samverkade: kungatiteln återgav inte alla tidigare underlydande områden. Gudavittnen och sanktioner stärkte förpliktelser men är inget opartiskt historiskt domslut.
Mitanni fortsatte
Shattiwaza var inte denna politiska traditions sista kända kung. Adad-nirari I:s senare inskrift nämner Shattuara av Hanigalbat och hans underkastelse, därefter sonen Uasashatta/Wasashatta och ännu en konflikt. Det är assyriska kungliga påståenden. [4] Von Dassow beskriver Hanigalbats fortbestånd in på 1200-talet f.Kr. [5] Fördraget hör till växlande överhöghet, inte omedelbar omvandling till en enda hettitisk provins.
Språk och regionalt arv
Von Dassow placerar Mitanni i norra Mesopotamien, Syrien och östra Anatolien, med övervägande hurritisktalande lokalbefolkningar. [5] Windfuhr skiljer icke-indoeuropeisk hurro-urartiska från iranska språk och betonar komplexiteten mellan språk, etnicitet och kultur. [6] Kurdiska läsare kan studera regionens historia utan att göra likheten mellan Washukanni och ett nutida kurdiskt ord till bevis för direkt nationell härstamning.
Källor och vidare läsning
- D. D. Luckenbill, “Hittite Treaties and Letters”, American Journal of Semitic Languages and Literatures 37/3 (1921), pp. 161–176: early translation of KBo I 1–3, with provisional readings and older name forms.
- Hethitologie Portal Mainz, Catalogue of Hittite Texts, CTH 51–52, and linked tablet concordances: paired compositions, languages and fragments.
- Suppiluliuma–Shattiwaza treaty excerpts, after Gary Beckman, Hittite Diplomatic Texts, texts 6A–6B: Piyassili, Irrite and territorial clauses.
- Adad-narari I 03, RIMA 1 A.0.76.3, lines 4–34; A. Kirk Grayson (1987), digital edition adapted by Jamie Novotny and Nathan Morello, ORACC/RIAo: Shattuara and Wasashatta.
- Eva von Dassow, “Mittani and Its Empire”, The Oxford History of the Ancient Near East III (2022), pp. 455–528, DOI 10.1093/oso/9780190687601.003.0029; published abstract used for geographical and chronological context.
- Gernot L. Windfuhr, “Iran vii. Non-Iranian Languages (1): Overview”, Encyclopaedia Iranica XIII/4 (2006; updated 2018), pp. 377–386: language classifications and ethnicity.