Inledning
Silvan, känt för kurder som Farqîn och för den medeltida världen som Mayyafariqin, är i dag en anspråkslös distriktsstad i provinsen Diyarbakir. Men för tusen år sedan var det en kunglig huvudstad — säte för marwaniderna, den kurdiska dynasti som styrde Diyar Bakrregionen under den lysande period som ibland kallas det kurdiska intermezzot.
Detta är det fjärde bidraget i vår geografiska serie om Storkurdistan. Det följer direkt på vår presentation av Diyarbakir (Amed): marwaniderna styrde båda städerna, och Mayyafariqin var deras krona. Att stå i Silvan är att stå i centrum för en av de första stora kurdiska staterna.
Snabbfakta
Vanligt namn: Silvan
Kurdiskt namn: Farqîn
Historiska namn: Mayyafariqin (arabiska); Martyropolis (grekiska); Np’rkert (armeniska); Mayperqiṭ (syrianska)
Region: Bakur (norra Kurdistan)
Provins: Provinsen Diyarbakir, Turkiet
Distriktets befolkning: Omkring 86 000 (2022); distriktet befolkas av kurder
Berömt som: Huvudstad för den kurdiska marwanidiska dynastin (det 10:e–11:e århundradet)
Landmärke i närheten: Malabadibron, vars namn betyder ”Badhs hus” på kurdiska
Känt för: Sitt marwanidiska och artuqidiska arv och sitt djupa senantika kristna förflutna som Martyropolis
Innehåll
Ursprung: Martyropolis, martyrernas stad
Nedgång: seldjuker, artuqider och ayyubider
Tidslinje över viktiga händelser
Ursprung: Martyropolis, martyrernas stad
Långt innan staden var en kurdisk huvudstad var den en befäst senantik stad vid den romersk-persiska gränsen. Grekerna kände den som Martyropolis, ”martyrernas stad”, ett namn knutet till biskop Marutha av Mayyafariqin, en berömd lärd, läkare och diplomat som tjänade som bysantinskt sändebud vid det sasanidiska hovet och samlade reliker där från kristna som dödats under den persiske kungen Shapur II:s förföljelser. Staden var ett viktigt tidigt centrum i den syrianska kristna världen.
Vissa forskare har också pekat ut Silvan som en möjlig plats för Tigranakert, staden som grundades av den armeniske kungen Tigranes den store under det första århundradet f.Kr. — men den konkurrerande kandidaten Arzan och avsaknaden av avgörande belägg innebär att denna identifiering fortfarande är omstridd.
Marwanidernas huvudstad
Stadens guldålder började 983, när Badh ibn Dustak — en kurdisk hövding från stamförbundet Humaydi, ihågkommen i källorna som en tidigare herde som blivit krigsherre — intog Mayyafariqin i kaoset efter den buyidiske härskaren Adud al-Dawlas död. Från denna bas byggde hans efterträdare upp det marwanidiska emiratet, som på sin höjdpunkt behärskade Mayyafariqin, Amid (Diyarbakir), Cizre, Akhlat och ett brett område av Jazira.
Under Nasr al-Dawla Ahmads långa regeringstid (1011–1061) blev Mayyafariqin en blomstrande hovstad, berömd för sina byggnadsverk, sina bibliotek och sitt stöd till lärda och poeter. I omkring ett århundrade var detta en huvudstad för kurdisk makt. Vi berättar dynastins fullständiga historia i vår särskilda artikel om den marwanidiska dynastin.
Ett lärdomscentrum
Mayyafariqins prestige överlevde dynastin i det skrivna ordet. Den lokale historikern Ibn al-Azraq al-Fariqi, född i staden i början av det 12:e århundradet, skrev Tarikh Mayyafariqin wa-Amid — ”Mayyafariqins och Amids historia” — en detaljerad krönika som förblir en av de allra viktigaste källorna till marwanidernas och den medeltida kurdiska världens historia. Utan hans verk skulle mycket av denna period vara förlorat för oss.
Nedgång: seldjuker, artuqider och ayyubider
Den marwanidiska självständigheten upphörde på 1080-talet, när den seldjukiske sultanen Malik-Shah I intog Mayyafariqin; dynastin var slut omkring 1085, och dess siste furste hade bara Cizre kvar. Artuqiderna följde, och det var deras härskare som byggde Stora moskén i Silvan omkring 1157, en monumental byggnad med en praktfull portal vars form kan återge en tidigare kyrka på platsen. Ayyubiderna och sedan det mongoliska Ilkhanatet behärskade staden i tur och ordning, varefter Mayyafariqin gradvis sjönk från huvudstad till provinscentrum.
Dagens Silvan / Farqîn
Under osmanerna och Republiken Turkiet fortsatte staden som distriktscentrum; många invånare föredrar fortfarande det äldre namnet Farqîn. Liksom stora delar av det kurdiska sydöst drogs Silvan in i den förnyade kurdisk-turkiska konflikten och upplevde allvarliga sammandrabbningar och utegångsförbud 2015. I dag är det ett kurdiskt befolkat distrikt med omkring 86 000 invånare, vars medeltida prakt har reducerats till en handfull monument och den stora bro som fortfarande bär namnet efter dynastins grundare.
Tidslinje över viktiga händelser
Senantiken — Befäst gränsstad, känd som Martyropolis.
Omkring 410 — Biskop Marutha är verksam; staden ett syrianskt kristet centrum.
983 — Badh ibn Dustak intar Mayyafariqin och grundlägger marwanidiskt styre.
1011–1061 — Guldålder under Nasr al-Dawla Ahmad.
Omkring 1085 — Seldjukerna intar huvudstaden; den marwanidiska dynastin upphör.
Omkring 1157 — Artuqiderna bygger Stora moskén i Silvan.
1260 — Staden hamnar under det mongoliska Ilkhanatet och går tillbaka.
2015 — Sammandrabbningar och utegångsförbud under den förnyade kurdisk-turkiska konflikten.
Debatter och kontroverser
Två spår kräver ärlighet. Först den forntida identiteten: det populära påståendet att Silvan är det armeniska Tigranakert är bara ett av flera vetenskapliga förslag, och beläggen är inte avgörande. Sedan den mångskiktade befolkningen: som Martyropolis var staden ett stort kristet centrum, och det omgivande distriktet var hem för armenier och assyrier vars samhällen förstördes eller fördrevs under folkmordet 1915, långt innan dagens distrikt med kurdisk majoritet tog form. Marwaniderna själva är tydligt identifierade som en kurdisk dynasti i medeltida källor och modern forskning, men deras rike var multietniskt, och de skrev och präglade mynt på arabiska. Att hålla samman dessa fakta är ärligare än att reducera staden till en enda berättelse.
Arv och betydelse
Det är lätt att passera genom Silvan i dag utan att förstå vad staden var. Ändå är dess betydelse för kurdernas historia svår att överdriva: Mayyafariqin var en kurdisk kunglig huvudstad vid en tid då få folk i regionen hade egna stater, och i Ibn al-Azraq frambringade den en av den kurdiska världens tidigaste stora historiker. Malabadibron i närheten — ”Badhs hus” — bär fortfarande stillsamt namnet på herden som blev kung.
Närliggande platser och ämnen
Den marwanidiska dynastin — den fullständiga berättelsen om det kurdiska rike som hade sin huvudstad här. Diyarbakir (Amed), marwanidernas andra stora stad. Cizre och emiratet Botan, dynastins sista tillflyktsort. Hasankeyf, nedströms längs Tigris. Bitlis och de kurdiska emiratens vidare värld.
Vanliga frågor
Var ligger Silvan?
Silvan (kurdiska Farqîn, historiskt Mayyafariqin) är en distriktsstad nordost om Diyarbakir i provinsen Diyarbakir i Turkiets kurdiska sydöst — regionen som kurderna kallar Bakur.
Varför är Silvan viktigt för kurdisk historia?
Det var huvudstad för marwaniderna, en kurdisk dynasti som styrde Diyar Bakrregionen från slutet av det 10:e till slutet av det 11:e århundradet. Mayyafariqin var deras kungliga säte och höjdpunkten för en av de första stora kurdiska staterna.
Vad betyder ”Malabadi”?
Malabadibron nära Silvan har fått sitt namn efter Badh ibn Dustak, marwanidernas grundare; Malabadi betyder ungefär ”Badhs hus” på kurdiska.
Är Silvan forntidens Tigranakert?
Vissa forskare identifierar Silvan med den armeniska staden Tigranakert, men Arzan är en konkurrerande kandidat och beläggen är inte avgörande, så identifieringen förblir omstridd.
Referenser och vidare läsning
Den marwanidiska dynastin — Kurdish-History.com
Marwanidiska dynastin (Diyar Bakr) — Wikipedia
Silvan, Diyarbakır — Wikipedia