Artiklar om kurdisk historia
1586 artiklar tillgängliga på svenska.
Şekirklo (klo) är kurdiskt hemlagat sockergodis – karamelliserat socker skuret i kuber, ofta med sesam eller valnötter, som serveras med te som den kurdiska välkomstens första gest. I kurdisk gästfrihet kommer det söta först. Şekirklo är den första smak varje gäst får, det minsta och mest direkta uttrycket för kurdisk gästfrihet.
Läs artikelnHelise (keşkek) är det kurdiska bröllopsvetet — hela vetekorn och lamm tillagade över natten i väldiga kittlar, sedan slagna med träklubbor i gryningen tills de blir silkeslena. Erkänt av UNESCO, särskilt dokumenterat från Ağrı (kurdiska Agiri, berget Ararat) och över hela Bakur. Sista artikeln i den kurdiska vetetrilogin.
Läs artikelnFirik (freekeh) är det kurdiska gröna vetet — durumvete som skördas ungt, rostas över eld så att bara agnarna brinner och krossas till ett rökigt, nötigt spannmål. Från kurdiska sydöstra Anatolien (Bakur) kommer detta urgamla spannmål, som dateras till 2300 f.Kr. och används i soppor och pilaffer. Följeslagaren till genim: samma vete, fångat i elden.
Läs artikelnSaqez är den vilda kurdiska bergsmastixen – aromatisk kåda från Pistacia atlantica i Rojhelats Zagrosberg. Den är fortfarande en viktig handelsvara i provinsen Kurdistan och skördas som naturligt tuggummi, bränns som rökelse vid kurdiska firanden och används i traditionell medicin. Zagros vilda pistaschförfader.
Läs artikelnRob-e hînar (granatäppelmelass) är den kurdiska smaksättaren av nedkokt granatäppelsaft – sötsyrlig, mörk och intensivt smakrik. Den tillverkas i de kurdiska fruktträdgårdarna i Halabja och Horaman och är nyckelingrediensen i xorsht fesenjan, den stora valnöts- och granatäppelgrytan i Rojhelats kurdiska kök.
Läs artikelnMîvanperwerî är den kurdiska gästfrihetens konst – omsorg om gästen – uttryckt genom mat, tid och bordet som aldrig töms. Den är det kurdiska kökets etiska grund: en gäst måste få mat, och det är skamligt att inte servera väl. Den kurdiska matkulturens centrala princip.
Läs artikelnFefil salçası (biber salçası) är den kurdiska röda paprikapastan — färska paprikafrukter som soltorkas i sex till sju dagar på Ameds tak varje augusti. Som klart röd följeslagare till den mörka kryddan izot är den en grundläggande smaksättare i det kurdiska Bakurköket och används i meftûne, kebab och otaliga rätter.
Läs artikelnŞorba nîsk är den kurdiska röda linssoppan — den mest vardagliga och allmänt förekommande grytan i det kurdiska köket, avslutad med somaq (sumak) och serverad med tunnbröd. Med ursprung i sydöstra Anatolien (kurdiska Bakur) äts den i alla Kurdistans fyra delar och är förrätt vid ramadans iftar.
Läs artikelnKanzar är den kurdiska vilda svampen — plockad i Zagros ekskogar i Bashur (irakiska Kurdistan) varje vår. Matsvampar och tryfflar är en självklar del av kurdisk lokal mat; 17 arter har dokumenterats i Kurdistanregionen. Maten som växer i skogsmarken när regnen kommer.
Läs artikelnBih (beh) är det kurdiska kvittenäpplet – känt som ”frukten från himlen” i Rojhelat, med ett namn som betyder godhet. Används i kurdisk lammgryta (khoresh-e bih), uppskattad kvittenreçel och fast kvittenmarmelad. Den kurdiska höstens sista frukt från odlingarna, som under värme förvandlas från sur till gyllene bärnsten.
Läs artikelnAşure är Noas pudding i kurdisk tradition — vete, valnötter, granatäppelkärnor, torkade fikon, aprikoser och kikärter kokade till en söt pudding som delas ut till fyrtio grannar under muharram. Noas ark landade på berget Ararat i kurdiska Bakur; kurdiska gemenskaper har gjort denna pudding av det kurdiska skafferiets råvaror ända sedan dess.
Läs artikelnNanê tirî är det nomadiska kurdiska tunnbrödet hos Koçerherdarna i Hakkari / Colemêrg — bakat över samma eld som används för att koka morgonmjölken och ätet med färsk ost och smör i höglandslägret. Brödet hos ett folk som fortsätter att förflytta sig.
Läs artikelnPerde pilavı är Siirts gardinris — ris med kyckling och pinjenötter bakat i en degkupol och serverat vid kurdiska bröllop. Degen symboliserar att hemmets hemligheter bevaras; riset betyder fruktsamhet; mandlarna representerar barnbarn. Det kurdiska kökets mest symboliska rätt.
Läs artikelnHejîr (هەنجیری) är det kurdiska fikonet — vilda fikon växer spontant i Kurdistan, och fikonet är troligen världens första odlade frukt, över 11 000 år gammal. Hejîr nämns tillsammans med oliven i Koranen som en helig frukt och förbinder de kurdiska bergen med själva början av människans jordbruk.
Läs artikelnTût (toot / dut) är det kurdiska mullbäret — det äts färskt på sommaren, torkas inför vintern, pressas till sirap eller görs till fruktläder. Svart mullbär har sitt ursprung i Zagrosbergen; vitt mullbär växer i Tunceli/Dersim. Frukten som gav föda åt Sidenvägens silkesmask.
Läs artikelnDaweta Kurdî är den kurdiska bröllopsmåltiden — boskap slaktas i gryningen, kvinnor lagar qozê i kopparkittlar och dolma, biryani och kebab serveras direkt ur grytan till hundratals gäster. Den gemensamma kärnan i kurdiskt firande.
Läs artikelnIzot (isot/Urfa biber) är den mörka, oljiga, rökiga kurdiska chilin från Şanlıurfa/Riha, staden med kurdisk majoritet i Bakur. Den soltorkas på dagen och packas in för att svettas på natten och utvecklar smaker av russin, choklad och tobak — det kurdiska kökets kännetecknande mörka krydda.
Läs artikelnTaskababi är den kurdiska lök- och lammgrytan i vinterns lerkruka — känd i Kurdistan som ”lökvatten” och långkokt i timmar med torkad lime, kanel och pärllök. En symbol för kurdisk husmanskost när den är som enklast och mest närande.
Läs artikelnGenim är det kurdiska ordet för vete – och enkornsvetet, förfader till allt brödvete, domesticerades först på berget Karacadağ nära Diyarbakır/Amed i kurdiska Bakur. De kurdiska bergen är platsen där jordbruket började.
Läs artikelnZeytûn är den kurdiska oliven — och en sakkunniggranskad studie 2013 fann att olivträdet först domesticerades i södra Taurusbergen i den kurdiska regionen. Världens mest ikoniska medelhavsgröda har sitt främsta ursprung i kurdiska händer.
Läs artikelnDen kurdiska frukosten från Van består av femton eller fler små fat — penîrê giyayî, kaymak, honung, reçel, bröd, ägg, tahini med melass och ändlöst med te. Den storslagna frukosttraditionen tillskrivs kurdiska Van och är nu en älskad institution på Van Kahvalti Evi i Istanbul.
Läs artikelnPestil är kurdiskt torkat druvläder – druvsaft som reds med mjöl och soltorkas varje oktober vid den gemensamma druvskörden till ljudet av klam-sånger. Vintermellanmålet som rullas kring valnötter, den kurdiska höstens sista konservering.
Läs artikelnMangal är den kurdiska kolgrillen – en social institution där familjer samlas runt kolen en fredag eftermiddag. Den kurdiska kebabtraditionen omfattar kababî kurdî (Vankebab), şiş, kofta och lever, allt serverat med sumaklök, bröd och yoghurt.
Läs artikelnQêsî är den kurdiska torkade aprikosen – soltorkad på sommaren, lagrad över vintern och hjärtat i qayse w kishmish, den klassiska kurdiska festgrytan med lamm, torkade aprikoser och russin. Från Zagros fruktodlingar till eids festbord.
Läs artikeln