Mitanni var ett viktigt kungarike under sen bronsålder med centrum vid övre Khabur. Brev, fördrag och utgrävningar visar dess makt men lämnar frågor om språk, geografi och senare härkomst öppna.
Ett rike med flera namn
Mitanni, även Mittani, förekommer också som Hanigalbat och Naharina. Von Dassows abstract placerar uppkomsten vid övre Khabur under sent 1500-tal f.Kr., bland främst hurritisktalande befolkningar med invandrare från bortom Zagros. Under 1400-talet fick det ett imperium över norra Mesopotamien, Syrien och östra Anatolien och konkurrerade med Egypten. [1] Växlande maktområden är inte fasta moderna nationsgränser.
Diplomati i Amarnabreven
I EA 17 kallar Tushratta Amenhotep III sin diplomatiske bror, påminner om systern Kelu-Hebas äktenskap vid det egyptiska hovet och ber om vänskap och sändebudsutbyte. Han beskriver krisen efter Artashumaras mord och hävdar seger över fiender från Hatti. Gåvorna omfattar vagnar, hästar, smycken och tillfångatagna tjänare. [2] Detta är kunglig självframställning, ingen oberoende krigsrapport eller modern nationstillhörighet för en drottning.
Språk och dynasti
Hurritiska, akkadisk diplomati och indoariska inslag är olika slags belägg. EA 17 är akkadiskt. [2] Von Dassow diskuterar den roll som tillskrivits indoariska talare och stridsvagnar, utan att fastställa folkräkning eller enhetlig etnisk härskarkast. [1] Windfuhr skiljer hurro-urarteiska från indoeuropeiska språk och varnar för genetiska tabeller som språkliga släktträd. Kurdiska är iranskt; grammatik eller ortnamnslikhet gör inte hurritiska till äldre kurdiska. [6]
Fördrag och gradvis maktförlust
Den hettitiska katalogen skiljer Suppiluliuma–Shattiwaza-texterna, CTH 51–52, med akkadiska och hettitiska textvittnen. [3] Senare hävdar Adad-nirari I att han fångat Shattuara, återinsatt honom under ed och tagit tribut. Sonen Wasashatta framställs som upprorsman som sökte hettitisk hjälp. [4] Den assyriske kungens berättelse visar varför en enda säkert daterad förstörelse omkring 1300 f.Kr. förenklar förloppet.
Kemune och ett senare arkiv
Qasims, Puljiz och Pfälzners gemensamma grupp undersökte Kemune i januari–februari 2022 efter att Mosulreservoaren sjunkit. Universitetets rapport föreslår försiktigt Zakhiku. Till palatset dokumenterat 2018 kom befästningar, lagerbyggnad och industrikomplex. Fem kärl innehöll över 100 medelassyriska tavlor från efter Mitanni-byggnadernas förstörelse. Plastduk och grus skyddade lämningarna före ny översvämning. [5] Arkivet bör därför inte enkelt kallas Mitannis kungliga korrespondens.
Regionalt arv och härkomst
Mitanni hör till historien om platser där kurder och andra grupper bor i dag. Sambandet kräver ingen obruten nationell dynasti. Windfuhr betonar komplexa relationer mellan språk, etnicitet, kultur och genetiska grupper. [6] Källorna belägger inga bestämda hurritiska andelar av kurdiska klannamn, exklusiv genetisk härkomst eller dokumenterad linje från Mitannis gudar till nutida religioner. Fyndkontext, texter och historisk språkvetenskap ger fastare grund än likheter ensamma.
Källor och vidare läsning
- Eva von Dassow, “Mittani and Its Empire”, The Oxford History of the Ancient Near East III (2022), pp. 455–528, DOI 10.1093/oso/9780190687601.003.0029; published chapter abstract consulted.
- Amarna letter EA 17, BM 29792, lines 1–54; K. C. Hanson, transliteration and adapted translation after Mercer and Moran, with source notes.
- Hethitologie Portal Mainz, Catalogue of Hittite Texts, CTH 51–52: paired Suppiluliuma–Shattiwaza treaties and language witnesses.
- Adad-narari I 03, RIMA 1 A.0.76.3, especially lines 4–34; A. Kirk Grayson (1987), digital edition adapted by Jamie Novotny and Nathan Morello, ORACC/RIAo.
- University of Freiburg, “A 3400-year-old city emerges from the Tigris River”, 30 May 2022; joint excavation report, building phases, later tablet archive and conservation.
- Gernot L. Windfuhr, “Iran vii. Non-Iranian Languages (1): Overview”, Encyclopaedia Iranica XIII/4 (2006; updated 2018), pp. 377–386; language classification and cautions on genes, languages and ethnicity.