Sheikh Mand, även Şêx Mend eller Mand Pasha, är en vördad yazidisk gestalt i Şemsanî-traditionen med särskild koppling till ormar. Inventeringar och återuppbyggnadsrapporter kompletterar en osäker medeltida biografi.

Huggen stenport till huvudtemplets gård i Lalish, skuggad av ett stort träd och gröna löv
Ingång till huvudtemplets gård i Lalish, Levi Clancy, 9 september 2017. Pilgrimsbakgrund, inte Mand-helgedomen i Gedala eller ett porträtt. Levi Clancy · CC BY-SA 4.0 · Wikimedia Commons. Resized.

Familj och helig släktlinje

Birgül Açıkyıldız-Şengüls inventering förbinder Mand med en Şemsanî-undergrupp, som son till Sheikh Fakhr al-Din och bror till Xatûna Feqra. [1] Det placerar honom i religiöst minne och ärftliga shejkfamiljer. Helig identitet, vördad härkomst och ett modernt biografiskt årtal är olika uppgifter.

Osäker kronologi

Inventeringen tillskriver Sharaf Khan Bidlisi en berättelse om Mand som kurdisk emir i ayyubidisk tjänst kring Antiokia och Aleppo. Den återger en syrisk tradition från 1200-talet men föreslår 1300-talet för helgonet och Bozans mausoleum. [1] Det ger ingen fast kronologi. Befäl över Saladins Hakkariya-regemente och exakt utnämning till ”kurdernas emir” kräver namngivna, daterade källor.

Den svarta ormen

Peter Nicolaus dokumenterar kopplingen till den svarta ormen, bland annat en förvandling som hindrar Haweris från konversion. Han diskuterar shejkfamiljernas tillskrivna makt över ormar och ormbett. [2] Detta är religiösa berättelser och föreställningar, inte bevisad immunitet eller medicinsk verkan. Studien visar också motstridiga betydelser hos ormen.

Flera skilda helgedomar

I Bozan beskrivs ett litet rektangulärt mausoleum bredvid Sheikh Adis, med tunnvalv inne och platt yttertak. [1] Lalish och Sinjar är andra platser. Nicolaus kunde inte bekräfta uppgifter om en ormfylld grotta vid Mands helgedom i Lalish, trots sökande 2003. [2] Ett namn bevisar varken begravning, grundläggningsår eller att olika byggnader är samma plats. Byggnaden i Bozan mäter ungefär 3,3 gånger 2,7 meter. [1]

Förstörelse i Jedaly

RASHID International, Yazda och EAMENA:s rapport 2019 undersöker Jedaly i Sinjar. Yazda gav samfundets beskrivning; EAMENA jämförde satellitbilder. Den anger den rapporterade förstörelsedagen 24 augusti 2014. Bilder från oktober 2013, augusti 2014 och november 2015 visar den försvunna spetsiga helgedomen och förändringar i grannbyggnaden. [3] Rapporterad dag och bilddatum är skilda uppgifter.

Återöppning 2021

Nadia’s Initiative rapporterade den 13 april 2021 att den återuppbyggda Mand-helgedomen i Gedala öppnat före yazidiskt nyår. Prästerskap och boende deltog i invigningen. Gudstjänstlokal och sanitet skapades med Nabu NGO och ALIPH-finansiering. [4] Detta belägger återupptaget bruk, inte alla medeltida traditioner eller byggnadens skick i dag.

Den separata helgedomen i Bahzani

Undersökningen från 2019 behandlar Mands helgedom i Bahzani separat från Jedaly. Den rapporterade förstörelsedagen är 15 augusti 2014; den lilla byggnaden med spetsigt tak på bilder från 2013 saknas i oktober 2016. Foton visar den återuppbyggda helgedomen i april 2018. [3] Det är en tidigare återuppbyggnad på annan plats än Gedalas återöppning 2021.

Källor och vidare läsning

  1. Birgül Açıkyıldız-Şengül and the Mesopotamia survey team, The Yazidi mausoleums in Bozan, especially the Sheikh Mand Pacha entry; family traditions, architectural description and uncertain dating.
  2. Peter Nicolaus, The Serpent Symbolism in the Yezidi Religious Tradition and the Snake in Yerevan, Iran and the Caucasus 15 (2011), pp. 49–72, especially pp. 54–58; public full text uploaded by the author. DOI: 10.1163/157338411X12870596615359.
  3. RASHID International, Yazda and EAMENA, Destroying the Soul of the Yazidis (2019), pp. 62–65 and 90–91: separate Sheikh Mand sites at Jedaly and Bahzani.
  4. Nadia’s Initiative, Nadia’s Initiative Rehabilitates and Reopens Sheikh Mand Temple, 13 April 2021: Gedala reopening, Nabu NGO and ALIPH funding.