Dokumenterade exempel från Çemişgezek/Ulukale och Halabja förbinder fruktodling med torkade bär, pekmez och pestil.

Mörka mogna mullbär på tunna grenar bland breda gröna sågtandade blad
Morus alba enligt fotografen Juan Carlos Fonseca Mata, Mexiko, 25 april 2020. Vitt mullbär kan bära mörk frukt; inte en odling i Ulukale eller Halabja. © Juan Carlos Fonseca Mata · 25 April 2020 · Wikimedia Commons · CC BY-SA 4.0 · Reduced-size image.

Frukt och arter

Tût är ett kurdiskt namn för mullbär. Kew anger västra och sydvästra Iran för Morus nigra; PROSEA anger Kina som ursprung för Morus alba, odlad på många håll. [1] [2] Det bevisar inget uteslutande kurdiskt ursprung för alla mullbär. Bishop Museum beskriver vita, rosa och lila frukter hos Morus alba. [3] Art, sort och färg skiljer sig.

Odling i Çemişgezek

Kulturdirektoratet förbinder Ulukale, Tunceli/Dersim, med mullbär, pekmez och pestil. [5] Jordbruksdirektoratet meddelade i september 2021 kooperativet Ulukale och Bozağaç, med mål om kvalitet, mångfald, spårbarhet och försäljning. [4] En förpackningsanläggning var föreslagen, inte bevisat färdigbyggd senare.

Forskning i Halabja

Hama och kollegor studerade 2022 svarta, vita och white-shahtootfrukter från Halabja, skördade i april 2021. Soltorkning, ugn och askorbinsyrabehandling jämfördes. [6] Två typer är Morus alba: tre frukttyper, inte tre arter. Datum och försök är ingen allmän skördekalender eller ett hemrecept.

Tre beredningar

Torkade bär behåller formen; pekmez koncentrerar sötma; pestil torkas i tunna ark. Ulukales källa nämner de två senare. [5] Satıl och Selvi dokumenterar pekmez av flera frukter i 53 provinser och 74 distrikt. [7] Hushåll behöver inte använda samma recept. Torkade bär med valnötter eller lite sirap till bröd och yoghurt är nutida serveringsidéer, inget exklusivt urgammalt recept.

Silke och blad

Silkesmaskar producerar silke, inte bären. FAO beskriver blad som traditionellt foder för Bombyx mori och silkesodling som en spridningsväg för trädet. [8] PROSEA skiljer också mellan frukt och blad. [2] Detta bevisar ingen oavbruten silkesindustri i varje kurdisk stad.

Bevara lokal historia

Kooperativ, byprodukter och forskning i Halabja ger berättelsen platser och arbete. [4] [5] [6] Sortnamn, skördedatum, metoder och människor skulle fördjupa den. Botaniskt ursprung, mat och silke hör ihop men är inte utbytbara bevis.

Källor och vidare läsning

  1. Royal Botanic Gardens, Kew, Plants of the World Online, Morus nigra L.: accepted species and native range, western and southwestern Iran; public indexed record consulted.
  2. PROSEA, Morus alba L., record 346: distribution, edible fruit and silkworm-leaf uses.
  3. Bishop Museum, Plants of Hawaiʻi, Morus alba: botanical fruit description, including colour variation; public indexed species record.
  4. Tunceli Provincial Directorate of Agriculture and Forestry, 21 September 2021: Ulukale and Bozağaç cooperative, objectives and proposed packaging investment.
  5. Tunceli Provincial Culture and Tourism Directorate, Çemişgezek: Ulukale’s mulberries, pekmez and pestil.
  6. Dlkhwaz Ahmed Hama et al., Response of Black, White and White Shahtoot Mulberry Fruits to Ascorbic Acid Treatment and Drying Methods, Diyala Agricultural Sciences Journal 14.2 (2022), pp. 152–164, DOI 10.52951/dasj.221402114; authors’ abstract via DOAJ.
  7. Fatih Satıl and Selami Selvi, Traditional molasses production from different plants in Anatolia and its ethnobotanical features, Biological Diversity and Conservation 15.1 (2022); public research abstract.
  8. Manuel D. Sánchez, FAO, Mulberry, an exceptional forage available almost worldwide: introduction and genetic-resources section, leaf use in sericulture and separate fruit uses.
  9. Juan Carlos Fonseca Mata, Morus alba—fruit and leaves, Mexico, 25 April 2020, Wikimedia Commons; CC BY-SA 4.0 photograph.