Inledning
Yazidismen är en av den kurdiska världens äldsta och mest särpräglade trosriktningar, det yazidiska folkets monoteistiska religion. Med dyrkan av en Gud och vördnad för de sju heliga väsendena i centrum, ledda av påfågelängeln Tawuse Melek, är det en tro av djup ålderdomlighet och stort mysterium, med sin helgedom i den heliga dalen Lalish i norra Irak. För dess anhängare är den en av jordens äldsta religioner, och den har överlevt århundraden av missförstånd och fruktansvärd förföljelse.
I yazidismens hjärta finns tron på en Gud, känd som Xwede, som skapade världen och anförtrodde dess vård åt sju heliga väsen eller änglar, främst bland dem Tawuse Melek, påfågelängeln. Tron vördar helgonet Sheikh Adi från det tolfte århundradet, vars grav i Lalish är dess heligaste vallfartshelgedom, och förs vidare genom generationerna genom en rik muntlig tradition av heliga hymner, ett ärftligt prästerskap och det religiösa årets stora högtider.
Att förstå yazidismen är att förstå en tro av anmärkningsvärt djup och motståndskraft, en urgammal religion hos det kurdiska folket som har bevarat sina heliga traditioner mot oerhörda odds. Länge missförstådd av sina grannar och svårt förföljd förblir yazidismen en levande tro för flera hundra tusen själar, en dyrbar och oersättlig del av kurdernas och den vidare världens andliga arv. Artikeln ger en överblick över dess trosföreställningar, heliga gestalter, heliga platser och bestående traditioner.
Innehåll
En Gud och de sju heliga väsendena
Skapelsen och det heliga kosmos
Heliga traditioner och högtider
Debatter och missuppfattningar
Vad är yazidism?
Yazidism, även kallad Sharfadin, är yazidiernas monoteistiska etniska religion. De är ett kurdisktalande folk som främst lever i norra Irak, med gemenskaper i Syrien, Turkiet och en världsomspännande diaspora. Religionen bygger på tron på en Gud, Xwede, som skapade världen och anförtrodde den åt sju heliga väsen, kända som änglar, främst bland dem Tawuse Melek, påfågelängeln. Tron vördar helgonet Sheikh Adi och har sitt centrum i helgedomen Lalish. Det är en urgammal religion med djupa förislamiska rötter, förmedlad genom en rik muntlig tradition av heliga hymner och ett ärftligt prästerskap, och den tar inte emot konvertiter: man föds till yazidier.
En Gud och de sju heliga väsendena
Yazidismens grund är tron på en Gud, oftast kallad Xwede, alltings ende och evige skapare. Yazidismen är bestämt monoteistisk, och Guds enhet är dess centrala trossats. Enligt tron skapade Gud världen och anförtrodde sedan dess vård och styre åt sju heliga väsen, ofta kallade de sju änglarna eller heptaden, vilka uppfattas som emanationer av det gudomliga, de redskap genom vilka Gud styr världen.
Främst bland dessa sju står Tawuse Melek, påfågelängeln, de heliga väsendenas ledare, som Gud gav makten över världen. Heptadens övriga medlemmar förknippas med heliga gestalter i trons heliga historia, däribland Sheikh Adi och andra vördade helgon som Sheikh Shems. I yazidisk teologi är Gud själv helt transcendent och avlägsen, och det är genom de sju heliga väsendena, framför allt genom Tawuse Melek, som det gudomliga verkar i och vårdar den skapade världen. Denna föreställning om en Gud som verkar genom en helig skara om sju är ett av trons kännetecken.
Viktiga punkter
Yazidismen är de kurdiska yazidiernas urgamla monoteistiska tro.
I centrum står en Gud, Xwede, alltings skapare.
Gud anförtrodde världen åt sju heliga väsen, heptaden.
Deras ledare är Tawuse Melek, påfågelängeln.
Tron vördar Sheikh Adi och har sitt centrum i helgedomen Lalish.
Det är en etnisk religion som inte tar emot konvertiter och som bärs av muntlig tradition.
Snabbfakta
Namn: Yazidism (ezidism); även Sharfadin, Dasni
Typ: De kurdiska yazidiernas monoteistiska etniska religion
Gud: En Gud, oftast kallad Xwede
Heliga väsen: De sju (heptaden), emanationer av det gudomliga
Främsta heliga väsen: Tawuse Melek, påfågelängeln
Vördat helgon: Sheikh Adi ibn Musafir (12:e århundradet)
Helgedom: Lalish i norra Irak
Heliga texter: En muntlig tradition av hymner, qewlerna, på kurdiska
Tillhörighet: Enbart genom födsel; tron tar inte emot konvertiter
Största högtid: Församlingshögtiden, höstens vallfärd till Lalish
Tawuse Melek, påfågelängeln
Yazidismens mest älskade och centrala heliga gestalt efter Gud är Tawuse Melek, påfågelängeln, de sju heliga väsendenas ledare. Namnet betyder påfågelängeln eller påfågelkungen, och han är heptadens överhuvud, väsendet som Gud anförtrodde makten över världen. Så central är han att yazidierna kallar sig Milete Tawuse Melek, påfågelängelns nation eller folk. Han hedras som ett härligt och välvilligt väsen, det strålande redskapet för Guds omsorg om skapelsen.
I yazidisk tro är Tawuse Melek ett helt gott och heligt väsen, främst bland Guds änglar och den som för Guds välsignelse till världen. Påfågeln, med sin skimrande och mångfärgade skönhet, symboliserar passande hans härlighet, och han förknippas med förnyelse, skönhet och det gudomliga ljuset. Mot en lång och smärtsam historia av missförstånd måste det betonas att yazidierna betraktar Tawuse Melek som helt välvillig, ärkeänglarnas främste och aldrig en ondskans gestalt. Vördnaden för påfågelängeln som de heliga väsendenas ledare ligger i den yazidiska trons själva hjärta, och han är föremål för den djupaste kärlek och vördnad.
Sheikh Adi och Lalish
Yazidismens mest vördade helgon är Sheikh Adi ibn Musafir, en helig man från det tolfte århundradet som slog sig ner i Lalishs dal och kring vilken trons klassiska form växte fram. Sheikh Adi hedras som en av religionens heligaste gestalter, nära förknippad med det gudomliga, och hans liv och lära är centrala för den yazidiska traditionen. Graven i Lalish är trons allra heligaste vallfartshelgedom, centrum för yazidiernas andakt och vallfärd.
Den heliga dalen Lalish i norra Iraks berg är yazidismens andliga hjärta, dess heligaste plats på jorden. Varje yazidier hoppas få göra minst en vallfärd till Lalish under livet, och dalen, med Sheikh Adis grav i centrum, heliga källor och konformade helgedomsspiror, är målet för trons största högtid, höstens församlingshögtid. Lalish är för yazidierna vad de heligaste helgedomarna är för andra trosriktningar, det heliga centrum mot vilket gemenskapens hela religiösa liv är orienterat, en plats av djup helighet och en brännpunkt för yazidisk identitet och andakt.
Skapelsen och det heliga kosmos
Den yazidiska skapelseberättelsen är en av de vackraste och mest särpräglade i regionens religiösa traditioner. Enligt den fanns Gud först ensam och skapade ur det gudomliga ljuset en strålande vit pärla, där hela skapelsen fanns som möjlighet. Ur denna urpärla framträdde de sju heliga väsendena, och med tiden öppnades pärlan och det materiella universum formades, himlarna och jorden blev till genom de heliga väsen som Gud hade utsett.
Det yazidiska kosmos genomsyras av det heliga. Tron håller elementen eld, vatten, luft och jord för heliga, och yazidierna aktar sig för att förorena dem. De vänder sig mot solen i bön och hedrar ljuset som tecken på det gudomliga, en sed som ibland fått utomstående att kalla dem soldyrkare, trots att deras dyrkan gäller den ende Gud vars ljus solen återspeglar. Denna vördnad för naturen, ljuset och de heliga elementen ger yazidismen en djup och bestående känsla för skapelsens helighet, ett kosmos helt fyllt av det gudomligas närvaro och omsorg.
Heliga traditioner och högtider
Yazidismen förs vidare genom generationerna genom en rik muntlig tradition snarare än en enda helig skrift, framför allt de heliga hymner som kallas qewler, vilka bevarar trons teologi, kosmologi och heliga historia. Hymnerna reciteras och sjungs av en särskild grupp religiösa recitatörer och musiker, qewwalerna, som hör till det religiösa arvets viktigaste förvaltare. Tron struktureras också av ett ärftligt kastsystem med sheikher, pirer och murider, vilket ordnar dess religiösa liv och bevarar dess heliga släktlinjer.
Det yazidiska religiösa året präglas av stora högtider. Viktigast är församlingshögtiden, Cejna Cemaiya, en sju dagar lång höstvallfärd till Lalish till Sheikh Adis ära, en tid av djup sammanhållning i gemenskapen. En annan älskad högtid är det yazidiska nyåret, Carsema Sor, vårens röda onsdag, som firar dagen då världen smyckades med liv. Under Tawusgeran bär qewwalerna de heliga bilderna av påfågelängeln, sinjaq, i procession bland de yazidiska gemenskaperna. Genom dessa traditioner, högtider och heliga bruk förnyas tron och binds gemenskapen samman genom generationerna.
En urgammal etnisk tro
Yazidismen hör till världens äldsta levande religioner, och anhängarna anser den vara en av jordens allra äldsta trosriktningar, långt äldre än de stora abrahamitiska religionernas kalendrar. Forskare spårar rötterna till ett urgammalt förislamiskt och till och med förzoroastriskt religiöst substrat i den kurdiska och vidare iranska världen, förbundet med den djupa indoiranska andliga traditionen. Genom århundradena, särskilt genom de reformer som förknippas med Sheikh Adi från det tolfte århundradet och framåt, antog denna urgamla strömning sin klassiska yazidiska form och tog upp olika influenser samtidigt som den förblev en djupt egen tro.
Yazidismen är också en etnisk religion, nära förbunden med det yazidiska folkets identitet. Man föds till yazidier; tron tar inte emot konvertiter, och tillhörigheten ärvs. För att skydda gemenskapen och dess heliga släktlinjer är yazidier strikt endogama och gifter sig inom tron och dess föreskrivna kaster. Det djupa bandet mellan religion och folk har varit ett av medlen genom vilka yazidierna har bevarat sin särpräglade identitet och urgamla tro under långa tider av påtryckningar, en gemenskap vars religion och själva existens som folk är oskiljaktigt sammanvävda.
Symbolik och betydelse
Yazidismen förkroppsligar en vision av djup skönhet och stort djup. I tron på en transcendent Gud som styr världen genom en strålande skara heliga väsen erbjuder den en bild av det gudomliga som samtidigt är helt upphöjt och fyllt av nära omsorg. I vördnaden för ljuset, de heliga elementen och skapelsens helighet uttrycker den en djup känsla för världens helighet. Och genom påfågelängeln, härlig, välvillig och älskad, erbjuder den en av de vackraste bilderna av den gudomlige budbäraren i alla regionens religioner.
Framför allt symboliserar yazidismen det kurdiska folkets uthållighet och andliga djup. Som en av den kurdiska världens äldsta trosriktningar, bevarad genom en rik muntlig tradition och ett ärftligt prästerskap mot århundraden av förföljelse, vittnar den om yazidiernas motståndskraft och andliga skaparkraft. Dess heliga dal Lalish, älskade påfågelängel och bestående traditioner vittnar alla om en tro av anmärkningsvärd skönhet och seghet. Att begrunda yazidismen är att begrunda en av den kurdiska världens och mänsklighetens religiösa arvs stora andliga skatter.
Yazidismen och kurderna
Yazidismen har en särskild hedersplats i kurdernas arv, eftersom yazidierna är en av den kurdiska världens äldsta gemenskaper och deras tro en av de kurdiska ländernas äldsta inhemska religioner. Yazidierna är ett kurdisktalande folk, deras heliga hymner är diktade på kurdiska, och gemenskapens religiösa auktoriteter har länge bekräftat yazidiernas kurdiska identitet. Tron är därmed djupt sammanvävd med kurdiskt språk, land och identitet, en inhemsk kurdisk religion av djup ålderdomlighet.
För kurderna, vars andliga arv är anmärkningsvärt rikt och varierat, representerar yazidismen en av de äldsta och dyrbaraste religiösa traditionerna, en tro som inom sig bevarar ekon av regionens allra äldsta andliga värld. Yazidierna har utstått fruktansvärt lidande och förföljelse genom århundradena, även i vår egen tid, men har bevarat sin tro, sina heliga traditioner och sin särpräglade identitet med enastående seghet. Att hedra yazidismen är att hedra djupet, åldern och motståndskraften i kurdernas andliga arv och att erkänna yazidierna som förvaltare av en av världens äldsta levande trosriktningar.
Debatter och missuppfattningar
Är yazidierna ”djävulsdyrkare”? Absolut inte. Det är den grymmaste och mest seglivade av lögnerna som berättas om yazidierna, och den är fullständigt falsk. Yazidier dyrkar en Gud och betraktar Tawuse Melek, påfågelängeln, som ett helt gott och heligt väsen, främst bland Guds änglar. Förtalet uppstod ur utomståendes missförstånd av tron och påfågelängelns gestalt, och det har använts för att rättfärdiga århundraden av ohygglig förföljelse. Det måste bestämt avvisas: yazidier varken dyrkar eller ens erkänner någon ond makt som påfågelängeln; för dem är han ett väsen av ren godhet, ljus och välsignelse, och tron känner ingen form av djävulsdyrkan.
Är yazidismen monoteistisk? Ja, bestämt. Yazidier tror på en Gud, Xwede, alltings ende skapare. De sju heliga väsendena, däribland påfågelängeln, är inga separata gudar utan emanationer eller redskap för den ende Guden, genom vilka han styr världen. Vissa populära framställningar talar löst om en gudomlig triad av påfågelängeln, Sheikh Adi och Sultan Ezid, men i yazidisk förståelse är dessa manifestationer av den enda gudomliga verkligheten, inga separata gudomligheter. Guds enhet är grundläggande för tron, som rätt förstådd är monoteistisk.
Hur gammal är yazidismen egentligen? Yazidierna själva betraktar sin tro som en av jordens allra äldsta, av väldig ålder. Forskare som närmar sig frågan historiskt spårar också yazidismens rötter till ett urgammalt förislamiskt och förzoroastriskt religiöst substrat, medan trons klassiska form utvecklades särskilt från Sheikh Adis tid under det tolfte århundradet och framåt. Mest rättvisande är att säga att yazidismen bevarar mycket gamla inslag inom en religiös tradition som fick sin klassiska form under medeltiden och därigenom respektera både anhängarnas känsla av djup ålderdomlighet och den historiska förståelsen av trons utveckling.
Relaterade ämnen
Tawuse Melek: påfågelängeln, främst bland de sju heliga väsendena
De sju heliga väsendena: heptaden genom vilken Gud styr världen
Lalish: helgedomen i den yazidiska trons hjärta
Sheikh Adi: yazidismens mest vördade helgon
Den yazidiska skapelsemyten: pärlan och världens tillblivelse
Det yazidiska kastsystemet: sheikherna, pirerna och muriderna
Qewwalerna: trons heliga recitatörer och musiker
Carsema Sor: det yazidiska nyåret, vårens röda onsdag
Vanliga frågor
Vad är yazidism?
Yazidismen är det kurdiska yazidiska folkets urgamla monoteistiska religion. Folket lever främst i norra Irak och i gemenskaper i Syrien, Turkiet och en världsomspännande diaspora. Tron bygger på en Gud, Xwede, som skapade världen och anförtrodde den åt sju heliga väsen under påfågelängeln Tawuse Melek. Den vördar helgonet Sheikh Adi, har sitt centrum i helgedomen Lalish och förs vidare genom en rik muntlig tradition av heliga hymner.
Vem är Tawuse Melek?
Tawuse Melek, påfågelängeln, är de sju heliga väsendenas överhuvud i yazidismen, väsendet som Gud anförtrodde makten över världen. Han är trons mest älskade heliga gestalt efter Gud, hedrad som ett helt gott och välvilligt väsen, den som för Guds välsignelse till skapelsen. Yazidierna kallar sig Tawuse Meleks folk. I yazidisk tro är han aldrig en ondskans gestalt, och det motsatta påståendet är ett sårande missförstånd.
Dyrkar yazidier djävulen?
Nej. Det är en falsk och djupt sårande missuppfattning som har använts för att rättfärdiga århundraden av förföljelse. Yazidier dyrkar en Gud och betraktar påfågelängeln Tawuse Melek som ett helt gott och heligt väsen, främst bland Guds änglar. Tron känner ingen form av djävulsdyrkan. Förtalet uppstod ur utomståendes missförstånd av tron och bör bestämt och slutgiltigt avvisas.
Är yazidismen monoteistisk?
Ja. Yazidier tror på en Gud, Xwede, alltings ende och evige skapare, och Guds enhet är trons centrala trossats. De sju heliga väsendena, däribland påfågelängeln, är inga separata gudar utan emanationer eller redskap för den ende Guden, genom vilka han skapade och styr världen. Yazidismen förstås med rätta och bestämt som en monoteistisk religion.
Vad är Lalish?
Lalish är den yazidiska trons heligaste helgedom, en helig dal i norra Iraks berg. I centrum finns graven för Sheikh Adi, religionens mest vördade helgon, tillsammans med heliga källor och de karakteristiska konformade helgedomsspirorna. Lalish är målet för trons största högtid, höstens församlingshögtid, och varje yazidier hoppas få göra minst en vallfärd dit under livet.
Kan man konvertera till yazidismen?
Nej. Yazidismen är en etnisk religion, och man måste födas till yazidier för att tillhöra tron; den tar inte emot konvertiter. För att bevara gemenskapen och dess heliga släktlinjer är yazidier också strikt endogama och gifter sig inom tron. Det nära bandet mellan religion och folk har varit ett av medlen genom vilka yazidierna har bevarat sin särpräglade identitet och urgamla tro genom långa århundraden av påtryckningar och förföljelse.
Referenser och vidare läsning
Yazidism – World History Encyclopedia
Yazidier – Encyclopaedia Britannica
Yazidier I: allmänt – Encyclopaedia Iranica
Yazidisk religion, folk och trosföreställningar – Study.com
Yazidisk religiös tradition – YezidiTruth.org